Linus Larsson:
Idag är det årsdagen av Rickard Sandlers bortgång (12 november 1964). Han var socialdemokratisk riksdagsledamot (1912-1916 0ch 1919-1964), Sveriges statsminister (1925-1926), utrikesminister och finansminister, chef för Statistiska centralbyrån, grundare av ABF, översättare av Marx verk Kapitalet – och dessutom en passionerad violinist. En man som visade att politik och bildning hör ihop – en renässansmänniska i ordets sanna mening!
Det är svårt att föreställa sig idag när våra politiker talar i slagord, slangord och tweets och en kulturminister inte har koll på det mest basala inom litteraturen. Idag har kunskapen reducerats till en dekor – något man inte behöver. Rickard Sandler representerade motsatsen: en politik som vilade på intellekt, språk och fördjupad förståelse – för de flesta kunskapsgrenar.
Före sin tid som statsminister arbetade han i två decennier som folkhögskollärare, på Hola och Brunnsviks folkhögskolor. Rickard Sandler såg bildningen som en demokratisk kraft, inte som en klassmarkör. Hans idé var enkel men djup: ett fritt och jämlikt samhälle kräver fria och bildade medborgare. ABF, som han var med och grundade, blev hans praktiska svar på den frågan – en skola för tänkandet, inte bara för yrket.
Sandler skrev, analyserade och undervisade. Han var bildad inom ekonomi, filosofi, historia, matematik, musik och han hade en licentiatexamen i kulturgeografi – mänsklighetens förhållande till jorden. Han lärde sig om världen och förstod världen innan han försökte förändra den. Det borde vara en självklarhet även i dagens politik – men det är det inte längre. Långt därifrån!
Sandler var ingen ledartyp, han uppskattades av andra skäl. Han såg politiken som ett måste – eftersom han förstod världen – och han övertalades att slita sig från Brunnsviks folkhögskola för att bli minister. Han insåg att hans ansvar som människa var att agera där samhället gynnades mest. Ställ detta i kontrast till dagens politiker, som ser politiken som en karriärväg till ett liv som välbetalt styrelseproffs med gratis middagar.
När kunskap nedvärderas och när språk och resonemang ersätts av känslostyrda utspel, tappar politiken sin själ. Vi har gått från folkbildning till floskler. Från idé till identitet. Från argument till affekt.
Rickard Sandlers liv påminner oss om något fundamentalt: politik är inte ett yrke, det är en bildningsresa. Att leda människor kräver mer än vilja – det kräver förståelse, språk, historia, logik, nyfikenhet, kunskap och bildning.
Sandler gjorde den första fullständiga översättningen av Marx tre band av Kapitalet till svenska – en översättning som blev standard i fyrtio år. Han skrev en uppmärksammad bok om chiffer, analyserade statistikens roll i demokratin – och spelade fiol med samma allvar som han skrev regeringsförklaringar. Sandler valdes in i Kungliga musikaliska akademien 1930 och i Kungliga vetenskapsakademien 1954. Den sortens bredd var inte en slump: det var en övertygelse om att den som förstår många språk, vetenskapens såväl som musikens, också bättre förstår människan och det samhälle hon skapar.
Vi behöver återvända till det idealet. Vi behöver politiker som inte bara kan tala, utan som kan tänka. Som inte bara vill vinna debatter, utan också förstå världen. Idag hedrar vi Rickard Sandler, men vi bör göra mer än så. Vi bör återuppliva hans idé om bildningen som politikens själ. Det är inte nostalgi – det är en nödvändighet!
Linus Larsson
folkhögskollärare och författare
