Igår röstade en majoritet i det israeliska parlamentet ånyo för ett formellt och fullständigt införlivande av den ockuperade Västbanken med den Israeliska staten. Det kommer att krävas tre omröstningar till för att beslutet enligt israelisk lag skall bli juridiskt giltigt.
Trumpadministrationen har tidigare gett sitt stöd till erövringsplanen, och har talat om Israels ”bibliska rätt” till annekteringen.
Men de senaste veckorna har det låtit annorlunda. Trump har plötsligt tillkännagivit att han inte tänker “tillåta” en annektering, och hans vicepresident J.D. Vance kallade det israeliska parlamentets planerade beslut för oklokt, då han nyligen besökte Israel. Enligt Vance riskerade parlamentets ställningstagande att “störa fredsplanen”, och han betecknade det som “kontraproduktivt”.
Netanyahu som lystrat till sin mäktiga partner har även han nu kritiserat det egna parlamentets senaste beslut.
Vad ligger bakom? Naturligtvis insikten om att det i nuläget gäller att inte ställa till det för de i grunden USA-lojala regimerna i regionen. Det vill säga de konservativa oljestaterna, Egypten och Turkiet.
Om dessa regimer i nuläget skulle acceptera en israelisk annektering av Västbanken skulle detta leda till enorma protester från de propalestinska befolkningsmajoriteterna. Förmodligen av upprorskaraktär.
Bland politiska bedömare i regionen ser man allmänt USA:s nyvunna betänklighet vad gäller israelisk annektering av Västbanken som rent taktiskt betingad. Det man från USA:s sida begär av Israel är att man bidar sin tid i annekteringsfrågan.
Att det förhåller sig så indikeras av att Trumpadministrationen inte riktat någon kritik mot den pågående och omfattande etableringen av nya israeliska, folkrättsligt illegala, bosättningar på Västbanken. Bosättningsoffensiven innebär – något som den israeliska högern också triumfatoriskt ropat ut – en förberedelse för formell annektering. Hand i hand med den israeliska bosättningspraktiken går fördrivningen av den palestinska befolkningen.
Den offensiva och brutala bosättningspolitiken innebär naturligtvis också att alla tankar på en så kallad tvåstatslösning skjuts i sank.
De israeliska annekteringsivrarna kunde också då Trump nyligen talade till det israeliska parlamentet lyckligt konstatera att Trump talade om ett framtida stort (“big”) Israel.
Signalen till den israeliska kolonialstaten är av allt att döma nu: “Ligg för ögonblicket lite lågt!”
På rekommendation från den Internationella domstolen i Haag (ICJ) har FN:s generalförsamling slagit fast att Israel nu utan dröjsmål måste utrymma Västbanken och lämna alla bosättningar. Vidare att det är varje medlemsstats skyldighet att kraftfullt verka för att detta förverkligas.
USA kommer inte att följa FN-beslutet. Hur kommer de europeiska stater som, till skillnad från USA, erkänt en palestinsk stat, att agera? Hitintills har passivitet överlag varit rådande.
