1 oktober var det vernissage i Stallarholmens bibliotek, som ligger vid Stallarholmens skola. Det är de båda konstnärerna Telma Castro och Stanislaw Lux som skapat skulpturer föreställande nio viktiga och intressanta personer. Personer som inte alltid fått den uppmärksamhet de förtjänar:
”De vi möter här har fört med sig något som består – ord som tröstar, tankar som förändrar, handlingar som räddat och idéer som öppnat vägar. Genom konst, vetenskap, mod och medmänsklighet har de gjort avtryck som fortsätter att lysa.
Skulpturerna berättar inte bara om deras storhet, utan också om deras mänsklighet. De bär på minnen av flykt och förlust, men ännu mera på skaparkraft, omsorg och tro på framtiden.
Genom varje ansikte, varje namn, fortsätter ljuset – inte som en låga som brinner ensam, utan som något som rör sig vidare mellan oss.
Vi bjuder in dig att vandra i deras spår. Och kanske, att själv bära ljuset vidare”, skriver Telma och Stanislaw i den katalog de tagit fram inför utställningen. En katalog där de skriver en kort sammanfattning om respektive person.
Det första man ser när man kommer in i biblioteket är en byst av Astrid Lindgren som hälsar välkommen. Astrid som genom sitt författarskap var något av barnens röst, ”Genom sitt liv och sina berättelser påminde hon oss om hur viktigt det är att se världen med barnens ögon”, skriver de i den introducerande katalogen. Skulpturen av Astrid Lindgren är gjord av Telma Castro 2021.
Bakom Astrid står de nio nya skulpturerna på låga socklar.
De har patinerats så att de ska likna brons, eller ärgad koppar. Tittar man noga ser man många små intressanta detaljer som är sammanlänkade med respektive historisk person. Eftersom skulpturerna står tätt och lågt ville jag inte ”krypa omkring” för att fota dess små finurliga detaljer.
En del av skulpturerna har Telma gjort. Andra är Stanislaws verk. Och några har de gjort tillsammans.
Utställningen öppnades med att Telma och Stanislaw presenterade sina verk och berättade lite mera utförligt om de avbildade personerna. Telma berättar för vernissagebesökarna.
Jag skrev ner några minnesanteckningar. Men för att göra det enkelt för mig snor jag berättelserna från den medföljande katalogen. ”Ljuset i deras spår”, med undertiteln ”En utställning som lämnat världen ljusare”.
Mer är en stjärna. Skulptör: Telma Castro.
”Hedy Lamarr (1914-2000) är ihågkommen som en av Hollywoods mest strålande stjärnor – men bakom den filmiska fasaden dolde sig ett skarpt och uppfinningsrikt intellekt.
Vid sidan av sin filmkarriär utvecklade hon, tillsammans med kompositören George Antheil, en teknik för frekvenshoppande radiosignaler under andra världskriget. Denna uppfinning, skapad för att skydda radiostyrda torpeder, kom långt senare att lägga grunden för Wi-Fi, Bluetooth och GPS. (GPS står för Global Positioning System, eller Globalt positioneringssystem på svenska. Min anmärkning)
Lamarr var också fascinerad av aerodynamik. I samarbete med flygindustrimagnaten Howard Hughes studerade hon naturens former – fåglars vingslag och fiskars rörelser – och föreslog mer effektiva flygplansvingar.
Mer än en stjärna är en hyllning till hennes mångsidighet och intellektuella skärpa – ett porträtt av en kvinna som förenade konst, vetenskap och nyfikenhet med en självklar elegans”. (bild 4)
Upprättelse. Skulptör: Stanislaw Lux.
”Denna tankeväckande skulptur föreställer Alan Turing (1912-1954), en pionjär inom datavetenskapen, som håller ett avbitet äpple i sin hand och betraktar det med eftertänksamhet.
Skulpturen symboliserar Turings komplexa liv och hans tragiska öde, samtidigt som det avbitna äpplet påminner om myten om kunskapens träd. Det avspeglas även en subtil koppling till moderna teknologier genom en spekulation om att äpplet inspirerat Apples logoty.
Skulptören Stanislaw Lux fångar både Turings briljans och den gåtfulla symboliken i hans liv, vilket bjuder in betraktaren att reflektera över hans arv och påverkan”.
Den levande linjen. Skulptör: Telma Castro.
”Zaha Hadid (1950-2016) var en banbrytande irakisk-brittisk arkitekt och den första kvinnan att tilldelas det prestigefyllda Pritzkerpriset – arkitekturens motsvarighet till Nobelpriset. Hon blev världsberömd för sina futuristiska, kurviga byggnader och sitt sätt att tänja på gränserna för form, teknik och material. Bland hennes mest ikoniska verk finns MAXXI-museet i Rom, London Aquatics Centre och Guangzhou Opera House.
Skulpturen föreställer Hadid med blicken stolt riktad mot horisonten, stående på en sockel formad som en våg. Den organiska strukturen är en direkt spegling av hennes arkitektoniska formspråk. Skulpturen fångar inte bara Hadis djärva estetik utan också hennes mod att utmana gränser och föreställningar inom arkitekturen. Genom Telmas tolkning blir verket en poetisk hyllning till Hadids
banbrytande kraft och hennes unika förmåga att forma världen genom rörelse, rytm och levande linjer”. (bild 6)
Genombrottet Skulptör: Stanislaw Lux.
”Denna skulptur hyllar Dorothy Vaughan (1910-2008), en banbrytande matematiker, programmerare och ledare vid NASA – och en av de första svarta kvinnorna som uppnådde chefsposition inom amerikansk rymdforskning.
Vaughan står stolt omgiven av siffror som svävar omkring henne – en visuell representation av hennes arbete med komplexa beräkningar och hennes roll i övergången till digital databehandling. Bakom henne står en liten figur som gestaltar Jim Crow, en symbol för de rasistiska lagar och strukturer som hon tvingades navigera genom under sin karriär. (se lästips)
På sockels står de kraftfulla orden: ”I changed what I could, what I couldn´t, I endured.”
Citatet sammanfattar hennes styrka, tålamod och obändiga uthållighet i en tid av både köns- och rassegregering. Genombrott fångar en kvinna som inte bara öppnade dörrar för framtidens generationer inom vetenskap och teknik – utan också bar det tysta mod som krävs för att stå upp mot orättvisor och samtidigt skapa förändringar inifrån”.
I geniens skugga. Skulptörer: Stanislaw Lux & Telma Castro. Ett porträtt av Nikola Tesla (1856-1943).
”Denna skulptur hedrar Nikola Tesla – en av vetenskapens mest visionära tänkare. Upphovsman till växelströmmen, trådlös energiöverföring och otaliga andra idéer, levde han i gränslandet mellan genialitet och ensamhet. Tesla bar på ett rikt inre liv och var djupt fäst vid symboler, mönster och siffror. Hans fascination för antikens Egypten – särskilt dess geometri och energilära – speglade hans tro på en universell ordning. Men i den yttre världen stötte han ofta på motstånd: ekonomiska svårigheter misstolkades, och rivaler vars avund ibland tog sig öppet fientliga uttryck.
Bland det mest mänskliga i Teslas liv var hans relation till en vit duva han ofta talade om i sina sista år. Han beskrev henne som en vän, sin inspiration – som något mer än ett djur. ”Jag älskade den duvan som man älskar en kvinna”, sade han. När hon dog, upplevde han att en del av hans inre liv slocknade.
”I Geniens Skugga” är en hyllning till Tesla – inte bara som uppfinnare, utan som människa. En själ som lyste starkt, men ofta i ensamhet, och vars liv fortfarande viskar genom den teknik som omger oss”.
Nikola Tesla tog aldrig patent på sina uppfinningar. Därför var det många i hans omgivning som la beslag på dem och presenterade dem som sina egna. Det symboliseras av att man i underkanten på skulpturen ser en långa rad människor med gamhuvuden. Gamar som snyltade på Teslas uppfinningar.
Ett universum i famnen. Skulptör: Telma Castro.
”Denna skulptur föreställer en ung Margaret Hamilton (f. 1936), med en blick av stolthet och tillfredsställelse. Bakom henne står hennes dotter, (som inte syns på bilden. Min anmärkning), som oväntat inspirerade ett av hennes viktigaste genombrott. Sockeln, utformad som en halvmåne, bär en stämpel av människan på månen – en hyllning till hennes avgörande bidrag till Apollo-programmet.
Det var genom att hennes dotter, som var med på jobbet, av misstag tryckte på en knapp som raderade en beräkning, som Margaret insåg behovet att bygga in felhantering för kritiska situationer under månlandningen.
Skulptören har på ett gripande sätt skildrat denna pionjär, vars intelligens och kreativitet bidrog till ett av mänsklighetens största framsteg”.
Den tunna uppenbarelsen. Skulptör: Telma Castro. En skulptur tillägnad Hans Jonas (1903-1993).
”Hans Jonas var en av 1900-talets mest framsynta filosofer. Långt före sin tid talade han om behovet av en ny moral – en etik som sträcker sig bortom människan, till allt levande.
En etik där framtiden inte är någon abstraktion, utan något närvarande – i varje val vi gör. I hans tankevärld fanns de stumma varelserna – djuren, träden, livet självt – som inte kan tala, men som ändå påverkas av allt vi gör. De bär ingen röst, men bär våra beslut. Kanske är det inte en anklagelse vi hör, utan en bön. Ett hopp. En viskning om att vi ännu kan välja varsamhet framför rov, omtanke framför glömska.
Hans Jonas visade att hopp inte kräver vishet – bara ansvar. Att det största modet kan ligga i det stilla, långsamma lyssnandet. Och att det fortfarande är möjligt att förändra, medan tiden ännu är vår”.
Som en symbol för hur människan behandlar djuren, och naturen, har Telma på baksidan av skulpturen lagt in två bilden. En med en apa i bur som stirrar undrande och skräckslaget på oss. Och en med en fastkedjad elefant.
Det lyssnande hjärtat. Skulptörer: Stanislaw Lus & Telma Castro.
”Denna skulptur föreställer Janusz Korczak (1878-1942) – läkare, pedagog, författare och en av historiens mest hängivna försvarare av barns rättigheter.
Han står bland barnen, inte ovanför dem. Bakom honom står en lite pojke: Korczak själv som barn, inspirerad av hans bok ”Liten igen”. Den är ett ögonblick där vuxenvärlden möter barndomen – där visdom föds ur empati.
Janusz Korczak ägnade sitt liv åt att lyssna på barn, ta dem på allvar och se dem som fullvärdiga människor. Han ledde ett barnhem i Warszawa där han inte bara gav trygghet, utan införde demokrati, samtal och respekt som en självklar del av vardagen. När nazisterna deporterade barnen från gettot till Treblinka, vägrade han lämna dem. Han följde dem – hand i hand – in i det sista.
Skulpturen hyllar inte bara hans gärning, utan också den inre värme och okuvliga tro som drev honom: att varje barn bär ett helt universum inom sig. Med ömsinthet och styrka har skulptörerna fångat Korczaks djupa övertygelse – att en mänskligare framtid börjar med hur vi ser på våra minsta”.
Mellan raderna. Skulptör: Telma Castro.
”Ett porträtt av Nelly Sachs (1891-1970)
Hon bär ett ansikte av stillhet – ögon som sett smärtan, men inte förlorat sitt ljus. På sockeln slingrar sig en taggtråd, ett eko från förföljelse, flykt och överlevnad. Den är märkt av historien, men bär henne – precis som hon bar det outsägbara med sina ord.
Nelly Sachs skrev inte för att tala, utan för att viska – för att minnas, för att leva vidare. Hennes röst hörs mellan raderna. I pauserna och i tystnaden.
Skulpturen visar henne med blicken riktad framåt, stående på en delvis raserad mur – en bild av motstånd och hopp. Hon lever mellan språk, mellan länder, mellan liv och död – men fann sin plats i poesins mellanrum”.
Denna förträffliga utställning kan beskådas i Stallarholmens bibliotek fram till och med 30 oktober.
Därefter ska den visas i Åkers styckebruk. Stallarholmen, liksom Åkers styckebruk är samhällen som ligger inom Strängnäs kommun. Att det är vernissage just Stallarholmen, beror nog till stor del på att Telma Castro bor i Stallarholmen och vill visa upp sig inför en ”hemmapublik”.
Efter Åkers styckebruk ska utställningen visas i Eskilstunas stadshus.
Jag återkommer med tider då utställningen kan ses i Åkers styckebruk och Eskilstuna.
Rolf Waltersson
Lästips:
- Hedy Lamarr – Wikipedia
- Alan Turing – Wikipedia
- Zaha Hadid – Wikipedia
- Dorothy Vaughan – Wikipedia
- Jim Crow-lagarna – Wikipedia (lagarna om rassegregering i USA)
- Nikola Tesla – Wikipedia
- Margaret Hamilton – Wikipedia
- Hans Jonas – Wikipedia
- Janusz Korczak – Wikipedia
- Nelly Sachs – Wikipedia (1966 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur)
