Bok: KALLA KRIGET – spioner, statskupper och attentat
Författare: Gunnar Wall
Förlag: Semic
Antal sidor: 576
I dagarna har utkommit en ny bok av författaren, journalisten och debattören Gunnar Wall. Titeln är KALLA KRIGET. Boken handlar alltså om världspolitiken under perioden efter Andra världskriget och fram till inledningen av 1990-talet.
Wall är kanske mest känd för allmänheten som en oerhört kunnig skildrare och kritiker av utredningen om mordet på Sveriges statsminister Olof Palme, och som djupgrävare kring politiska omständigheter av sådana slag som kan ha haft med mordet att göra – som till exempel hans nagelfarande av det CIA-skapade och NATO-anknutna hemliga paramilitära nätverket Stay Behind.
Två gånger har Gunnar Walls tilldelats Föreningen Grävande Journalisters pris Guldspaden. De av Walls böcker som guldspadebelönats är Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet (1997) och Rättsskandalen Olof Palme (2023). Den första handlar bland annat om den så kallade Ebbe-Carlsson-affären och den andra om det märkliga utpekandet av den Skandia-anställde Stig Engström som Olof Palmes mördare – och annat som rörde mordutredningens slutskede.
Andra av Wall utgivna böcker som specifikt handlar om Palme-mordet är Mordgåtan Olof Palme (2010) och Konspiration Olof Palme (2015).
2020 utkom boken Andra Världskriget och myten om det goda kriget. I den borrar Wall på djupet vad gäller olika inte alltid så välkända aspekter. Han skildrar skeenden och avslöjar motiv och drivkrafter på ett sätt som skänker en mer gedigen förståelse för krigets karaktär än den gängse ofta ytliga och tillrättalagda version som vi kan hitta i skolböcker och konventionella ideologiskt och propagandistiskt färgade redogörelser.
Den nya boken är en uppföljare som kan sägas ta vid där den föregående slutar. Men för att skapa förståelse för den epok i modern historia vi kallar “kalla kriget” tar Gunnar Wall sats i inte bara Andra världskriget och dess slutskede. Han går även tillbaka till den period som sträcker sig från första världskriget, över Sovjetunionens tillblivelse och stalinistiska metamorfos till befästandet av USA:s dominans bland världens kapitalistiska stater, vars första fas var fullbordad då Andra världskriget inleddes.
Bokens sista kapitel, med rubriken Vi är historiens aktörer, ägnar Wall åt utvecklingen efter det kalla krigets slut och fram till läget idag. Kapitlet handlar om uppkomsten, konsolideringen och den enorma tillväxten av ”militär-industriella komplex”, och särskilt då i USA. Där vapenindustrin vuxit samman med den militära hierarkins toppskikt och knutit till sig den politiska eliten, säkerhets- och underrättelsetjänsterna, forskningsinstitutioner, konservativa så kallade tankesmedjor och opinionsbildare inom olika medier.
Kapitelrubriken anspelar på det som kommit att kallas den US-amerikanska ”exceptionalismen” – den inom de ekonomiska, politiska och militära eliterna rådande självbilden och praktiken. En självbild och en praktik som till exempel tar sig uttryck i åsidosättandet och bekämpandet av multilaterala institutioner och multilateralt formad folkrätt. Vi ser det nu i form av USA-regeringarnas angrepp på internationella domstolar och FN. Exceptionalismen tar sig också uttryck i arrogant behandling av enskilda stater, som förväntas anpassa sig till USA:s önskningar och beslut. Från USA är budskapet: “Det är vi som agerar och skapar den historia som ni kan ägna er åt att studera.”
Gunnar Wall har en särskild förmåga att klargöra strukturella faktorer och utvecklingens långa processer, samtidigt som han illustrerar med faktarika nedslag i konkreta skeenden.
För att klara av det måste man naturligtvis besitta både djup förståelse vad gäller de strukturella historiska processerna och en omfattande kunskap om en mängd konkreta förlopp. Helheten förklarar delarna, och delarna belyser helheten.
Gunnar Wall klarar av det, och förklaringen till det är förstås hans mångåriga djupa intresse för den moderna historiens utvecklingstendenser. Hans drivkraft är uppenbarligen en vilja att till medmänniskor föra över sina kunskaper, och den drivkraften bottnar säkert i hans övertygelse att det faktiskt finns en möjlighet för människor att tillsammans resa motstånd, att en annan värld är möjlig. Det finns en potentiell “andra supermakt”, som Noam Chomsky framhållit – nämligen alla människor världen över som i grunden inget annat önskar än en fredlig och anständig värld.
I boken KALLA KRIGET – spioner, statskupper och attentat skildrar Wall dramatiska och sorgliga skeenden i Grekland, Italien, Tjeckoslovakien,Tyskland, Ungern, Kina, Palestina, Korea, Iran, Guatemala, Kuba, Vietnam, Afghanistan och Polen.
Vad gäller det kalla krigets uppkomst hävdar Wall att inledningen måste tidsmässigt lokaliseras till Andra Världskrigets slutskede. Det handlade om mått och steg som tidigt togs av USA och Storbritannien i till exempel Italien och Grekland. Arbetarrörelsen vänster skulle hållas tillbaka och ett samarbete med tidigare fascistiska krafter etablerades. Även atombombssprängningarna i augusti 1945 hade sin udd mot Sovjetunionen, som av USA och Storbritannien sågs som den framtida motståndaren.
Wall kommer naturligtvis också in på Sveriges plats skeendet under Kalla kriget. Och stor uppmärksamhet ägnar han förstås Sovjetunionen och inte minst USA. Det är ju också så att skeendena i de andra staterna hänger intimt samman med de två stormakternas konflikt och agerande.
En viktig tes i Gunnar Walls resonemang är att det auktoritära och byråkratiserade Sovjetunionens agerande inte alls, trots vad som ofta hävdas, i grunden dikterades utifrån en vilja till expansion eller “världsherravälde”. Istället handlade det om att den härskande konservativa byråkratin eftersträvade säkerhet, och att det är utifrån det som interventionen i, och strävandet efter kontroll över, de östeuropeiska buffertstaterna ska ses och förstås. Också Stalins beredskap att vända ryggen åt den europeiska arbetarrörelsen (inklusive kommunistpartierna) utanför den intressesfär som tilldelats honom, i samband med uppgörelserna med Roosevelt och Churchill, blev uppenbar åren kring krigsslutet.
Inte heller dikterades USA agerande, trots vad vi ofta fått höra, utifrån en “osjälvisk vilja att försvara frihet och demokrati”.
Walls kompletterande andra tes, väl underbyggd, är att den expansiva supermakten var och är USA. Ända sedan USA vid förra sekelskiftet på allvar klev ut på den imperialistiska konkurrensens arena – i och med erövringen av Filippinerna och Puerto Rico (och besittningstagandet de facto av Kuba) – har “the manifest destiny” varit det mantra som ideologiskt väglett den US-amerikanska ekonomiska och politiska elitens utrikespolitik. Termen “manifest destiny” myntades redan under 1800-talet som ett ideologiskt uttryck för det unga USA:s expansion västerut i riktning mot Stilla havet. Vid sekelskiftet kring 1900 togs så det definitiva klivet ut på världsarenan. Begränsningen till den nordamerikanska kontinenten gällde inte längre. Från och med slutet på Andra världskriget har det handlat om USA:s accelererande, intensifierade och alltid målmedvetna strävan efter kontroll över marknader, råvarukällor och investeringsfält världen över. Och antalet US-amerikanska militära baser runt om i världen har nu vuxit till omkring 800.
Folkbildaren Gunnar Wall har med sin bok bidragit till att ge alla demokratiska socialister och internationalister i Sverige ett bidrag till den kunskapsplattform utifrån vilken det nu handlar om att agera. Det är viktigt att förstå den värld som vi i grunden måste förändra.
Karluks Enburgis
Läs också Gunnar Walls egen presentation av sin nya bok.
Och lyssna till hans presentation på Youtube.
