Under de senast 24 timmarna har trots vapenvilan 13 Gaza-bor dödats i samband med israeliska attacker.
I strid med vad som ingår i avtalet om vapenvila har dessutom den israeliska strypningen av införsel av förnödenheter fortgått. I genomsnitt har dagligen endast 89 lastbilar släppts in, i stället för det överenskomna antalet minst 600. Vilket har inneburit att situationen för majoriteten av Gazas invånare fortsatt att förvärras.
Ett stort antal sjuka och skadade barn som är i desperat behov av vårdinsatser som, på grund av förstörelsen och införselblockaden, inte är möjliga i Gaza-området hindras nu från att få vård på grund av att Israel fortfarande täpper till Rafah-passagen till Egypten.
Idag rapporters också att den israeliska krigsmakten öppnat eld mot palestinska fiskare utanför Gazas kust. Enligt fiskarnas egen yrkessammanslutning frihetsberövade de tre angripna fiskarna.
Palestinier hindras nu att återvända till områden som ligger inom den av Israel nu besatta sammanhängande “gula zonen”, omkring 58 procent av Gaza-områdets area i öster norr, norr och syd.
Följden har blivit att hemvändande internflyktingar trängts samman i Gaza-City. Allmänt gäller att de hem som internflyktingarna återvänder till eller försöker återvända till ingenting annat är än grushögar. Många vill ändå återvända och i många fall handlar det om att man vill försöka gräva fram kvarlevorna av anhöriga som förmodas ligga begravda under rasmassor.
För den israeliska högern är den gula zonen ett område som man vill lägga under permanent israelisk kontroll, och dessutom vill man erövra ytterligare delar av Gaza-området. Det högern förespråkar är ockupation syftande till en framtida annektering.
Därför reser flera ministrar i den israeliska regeringen nu också kravet på återupptagande av militära operationer.
För Trump-administrationen sammanfaller den gula zonen ungefär med det område där man tänkt sig upprätta en “smart ekonomisk zon”. Där ska US-amerikanskt kapital på förmånliga villkor investera och upprätta industrianläggningar. Den senaste tidens utveckling tyder på att Trump kan tänka sig att även arabiska oljestater skall kunna vara med och investera i den ekonomiska zonen.
I resten av Gaza-området, längst med kusten, är Trump-administrationens plan att bygga hotell, golfbanor och lyxanläggningar för rekreationssugna rika människor.
I dagarna har i medierna diskrepansen mellan det US-amerikanska och det israeliska perspektivet uppmärksammats. Trump förmodas anse att Netanyahu bör nöja sig med att Gaza omvandlas till ett slags US-amerikanskt protektorat, med deltagande av rika oljestater vars regeringar är beredda att samarbeta nära med Israel. Den gula zonen skulle då bli en US-dominerad buffertzon mellan Israel och Gaza-området.
För att gå den israeliska högern till mötes kan Trumpadministrationen istället erbjuda den israeliska kolonialstaten aktivt stöd till annektering av Västbanken. Annektering av Västbanken står på kolonialstatens dagordning, och de illegala bosättningarna ökar i antal och byggs ut i en accelererande takt.
I Donald Trumps så kallade fredsplan nämns inte Västbanken med ett enda ord. Och från Vita Huset har tidigare i klartext givits stöd åt israelisk annektering. Man har från US-amerikanskt håll till och med sagt att Israel har en “biblisk rätt” till Västbanken.
En annektering av Västbanken kommer att gå hand i hand med en massiv fördrivning av den palestinska befolkningen. Och förberedelserna för den pågår för fullt. De fascistoida bosättarligorna attackerar dagligen palestinska byar, och de gör det med den israeliska militärens aktiva bistånd. Sedan i oktober 2023 har närmare 1 000 palestinier dödats på Västbanken, omkring 200 av dem barn. Tusentals har fängslats utan åtal och rättegång, och i fängelserna är misshandel och tortyr rutin. 50 000 har fördrivits från sina hem.
På Västbanken, befolkad av tre miljoner palestinier, uppgår nu antalet illegala israeliska bosättare till omkring 800 000.
Från den israeliska regeringens sida hävdas i triumferande ordalag att bosättningspolitiken på Västbanken effektivt omöjliggör upprättandet av en palestinsk stat och förverkligandet av en så kallad tvåstatslösning.
Internationella domstolen i Haag (ICJ), som är en del av FN, har rekommenderat FN:s generalförsamling att kräva av alla medlemsstater att de aktivt ska verka för att samtliga israeliska bosättningar på Västbanken (illegala enligt folkrätten) snarast läggs ner och att Israel snarast och helt lämnar Västbanken. FN:s generalförsamling har genom majoritetsbeslut anammat ICJ:s rekommendation, och preciserat den tid som Israel har på sig till ett år. Israel har, uppbackat av USA, bemött ICJ och FN:s generalförsamling med arrogans och hånfullhet.
På senare tid har antalet stater som erkänt en palestinsk stat ökat. Stater som Frankrike och Storbritannien har anslutit sig. Och en bedövande majoritet av världens stater förordar en så kallad tvåstatslösning.
Men vad betyder i praktiken erkännandena av en palestinsk stat? Och vad betyder i praktiken förespråkandet av en så kallad tvåstatslösning?
Svaret på den sista frågan är att vad som minst krävs är att alla de stater som säger sig vara för en tvåstatslösning åtminstone konsekvent och kraftfullt följer ICJ:s och FN:s generalförsamlings beslut. Vilket innebär att hårda diplomatiska och ekonomiska sanktioner utifrån kravet på reträtt från den illegalt ockuperade Västbanken sätts in mot Israel.
De stater som inte är beredda att agera kraftfullt är ingenting annat än hycklare när de i ord förordar en tvåstatslösning!
