Utplånandet av elva personer tillhörande samma familj är det senaste exemplet på fortgående israeliska attacker mot civilbefolkningen i Gaza-området. Bland de elva dödade var fyra barn – tio, åtta, sex och fem år gamla.
Den dödliga attacken ägde rum Gaza Citys närhet, i området Zeitoun. Familjen, som flera gånger under kriget tvingas fly, var på väg till det sönderbombade området där de en gång haft sitt hem.
Den israeliska krigsmakten har motiverat attacken med att familjen passerat den gula linjen, det vill säga gränslinjen till det område som helt kontrolleras av Israel (nu 53 procent av Gaza-områdets territorium).
Många palestinier känner inte till hur den “gula linjen” är dragen, bland annat på grund av att många inte har tillgång till internet.
Nyligen sköt israeliska soldater ihjäl tre Gaza-bor därför att de “närmat sig”. Att skjuta först och fråga sedan är en etablerad taktik. Det handlar om terror.
Antalet dödade Gaza-bor, sedan vapenvilan formellt inleddes, uppgår nu till 28.
På flera sätt har Israel tagit sig rätten att enväldigt tolka tillämpningen av den första delen av den så kallade “fredsplanen”. Så har till exempel införseln av förnödenheter hållits tillbaka med motiveringen att Hamas ännu inte hunnit överlämna kvarlevorna av alla av dem i gisslan som är avlidna. Ett argument som framstår som absurt och provocerande med tanke på att fortfarande omkring 9 000 Gaza-bor fortfarande saknas och är begravda under rasmassorna.
Den israeliska regeringens ståndpunkt är att den har en självklar rätt till att fortsätta kontrollera gränsövergången till Egypten intill den nu fullständigt sönderbombade staden Rafah. En kontroll som Israel nu använder för att strypa införseln av förnödenheter och dör att neka svårt sjuka och skadade människors möjligheten till att få vård utanför Gaza-området.
Det skall också understrykas att Israel kontrollerar varenda en av de existerande gränsövergångarna mellan Gaza-området och Israel. En kontroll som som nu utnyttjas systematisk till att hålla införseln av förnödenheter på en nivå som inte alls motsvarar de skriande behoven.
Israel kontrollerar också införselvägen till den av Israel ockuperade Västbanken från Jordanien, där hjälporganisationernas stora lager av förnödenheter finns. Och israeliska myndigheter kontrollerar helt transporterna genom Israel av det som släpps in från Jordanien; en kontroll som används till att genom tidskrävande omlastningar och säkerhetsinspektioner bringa ner kvantiteterna som dagligen når in till Gaza.
Ovanpå detta har israeliska högerextrema organisationer genomfört egna blockad- och sabotageaktioner mot transporterna genom Israel. Bosättarrörelsen och de högerextrema organisationerna har starkt stöd inom regeringen. Det har också dessa organisationers mål, som handlar om att återuppta kriget mot Gazas befolkning, att slutgiltigt fördriva palestinierna. Hch om att annektera Gaza-området och upprätta israeliska bosättningar även där.
FN:s barnfond UNICEF har idag, genom sin talesperson Hamish Young, beskrivit den rådande situationen i Gaza området som katastrofal. Young understryker behovet av införsel av bland mycket annat tält och bränsle, och särskilt behovet av rent vatten och utrustning för att snabbt återställa brunnar och vattenledningar.
*******
Att Israel, som före vapenvilan genom sina marktrupper kontrollerade omkring 80 procent av Gaza-området, nu endast formellt kontrollerar 53 procent innebär på intet sätt någon avgörande strategisk reträtt. Israel kontrollerar fortfarande inte bara gränsövergångarna och Gazas gränser; man har också fullständig kontroll över allt luftrum och över havet utanför Gazas kust. Som vi nyligen sett kan Israel ostraffat även genomföra militära aktioner på internationellt vatten utanför Gaza-området.
Det betyder att det tillbakadragande som den israeliska krigsmakten genomfört faktiskt är av minimal, för att inte säga av noll, strategisk betydelse. Ockupationen är fortfarande i reell mening hundraprocentig.
Väsentligt vid bedömningen av den trumpska fredsplanens implikationer är också att den inte med ett ord nämner den ockuperade och attackerade Västbanken och situationen för de tre miljonerna palestinier som bor där.
Idag rapporteras att ytterligare en palestinier på Västbanken dödats av den israeliska ockupationsmakten. Detta skedde i byn al-Jib, nordväst om östra Jerusalem.
Offensiven mot den palestinska befolkningen på Västbanken fortsätter, med mord, fängslandet och trakasserier. I den israeliska regeringen har finansministern Bezalel Smotrich och polisministern Itamar Ben-Gvir en central roll gällande offensiven på Västbanken. För dem är siktet inställt på annektering och massiv fördrivning av palestinierna.
När Donald Trump nyligen i det israeliska parlamentet höll sitt hyllningstal till den “segerrika” kolonialstaten Israel syntes Smotrich och Ben-Gvir stråla av lycka. Trump beskrev det framtida Israel som inte bara rikt och välmående utan också “stort” (“big”). Från Trumpadministrationen har redan tidigare hävdats att Israel har en “biblisk rätt” till Västbanken.
*******
Den trumpska fredsplanen kräver fullständig avväpning av Hamas, och att Hamas förhindras från att i framtiden spela någon som helst politisk roll.
Något motsvarande krav riktar Trumps fredsplan naturligtvis inte mot Netanyahus parti Likud eller mot Smotrichs och Ben-Gvirs rasistiska och fascistoida partier.
Något ansvarsutkrävande gentemot någon enda israelisk politiker finns inte i “fredsplanen”.
Netanyahu har ju av den Internationella brottmålsdomstolen (ICC) anklagats för krigsbrott och brott mot mänskligheten, men i Trumps “fredsplan” berörs förstås inte detta. Tvärtom har ju den US-amerikanske presidenten tidigare utfärdat straffsanktioner mot ledamöter i domstolen – på grund av ICC:s anklagelser och arresteringsorder rörande Netanyahu – och nyligen utökade USA straffsanktionerna till att omfatta domstolen i sin helhet.
*******
I Trumps “fredsplan” sägs inget om situationen för de tusentals palestinier som befinner sig i israeliska fängelser. Närmare 2 000 frigavs nyligen i samband med vapenvilan men många tusen är fortfarande fängslade. Hur många det handlar om som fortfarande är fängslade är osäkert, men det rör sig om tusentals.
1 700 av de frigivna kom från Gaza-området, och hade oftast fängslats godtyckligt i samband med israeliska marktruppers raider mot till exempel sjukhus och flyktingboenden.
De som frigivits har kunnat berätta om oerhört svåra förhållanden och alla har berättat om olika former av tortyr. Att dödsfall förekommit och förekommer är känt.
Israel har också i samband med fångutväxlingen sänt tillbaka till Gaza fångar som avlidit under fångenskapen. Hitintills handlar det om ett hundratal. Endast ett litet fåtal av dem har hittills kunnat identifieras. Vad man däremot kunnat konstatera är att flera av de återförda döda varit utsatta för tortyr. I många fall har de döda fångarna varit handfängslade och försedda med ögonbindel. Vilket tyder på att de avrättats.
Att dödade skickas tillbaka utan ens handfängsel och ögonbindlar avlägsnats tyder på israelerna vill sända en signal till anhöriga och till alla Gaza-bor. Samtidigt räknar man förmodligen med att i fångenskap torterade och avrättade palestinier inte kommer att uppmärksammas i någon högre och särskilt besvärande grad i omvärldens medier. Och därvidlag tycks man från israelisk sida ha räknat rätt.
