I den så kallade fredsplanen slås fast att Israel omedelbart skall tillåta införsel av tillräckligt med nödhjälp, mat, vatten, mediciner, sjukvårdsutrustning, tält etc. Seriösa bedömare är överens om att tillräckligt innebär minst 600 lastbilar varje dag. Hitintills under vapenvilan ligger det dagliga genomsnittet på 89.
Detta innebär att den katastrofala situationen för majoriteten av Gazas invånare fortsätter att förvärras, dag för dag. FN hävdar att en och en halv miljon av Gazas två miljoner invånare lider skriande nöd och är i akut behov av nödhjälpsinsatser.
Israel fortsätter med att blockera införsel, vilket alltså innebär ett flagrant brott mot vad som klart och tydligt står som en av de första punkterna i den så kallade fredsplanen. Israel fortsätter sitt utsvältningskrig mot den palestinska civilbefolkningen.
Inte heller har Israel, trots den stipulerade vapenvilan, upphört med direkta våldshandlingar. Sedan vapenvilan trädde i kraft har 93 Gaza-bor dödats och 324 har skadats. Under de senaste 48 timmarna uppgår dödstalet till 19.
Vad gäller utsvältningspolitiken serverade USA:s utrikesminister Marco Rubio i samband med sitt besök i Israel Netanyahu en välkommen present. Offentligt fastslog han att FN-organisationen UNRWA inte ska få ha någon roll i Gaza.
UNRWA grundades 1949 och har sedan dess ansvarat för FN:s verksamhet vad gäller palestinska flyktingar. Redan 1948 fördrev kolonialstaten Israel omkring 750 000 palestinier, och UNRWA har sedan sitt grundande verkat i de palestinska flyktinglägren i regionen. Alla biståndsorganisationer är överens om att UNRWA i Gaza haft rollen som all hjälpverksamhetens omistliga ryggrad.
Rubios uttalande ställer det absurda i den rådande situationen i blixtbelysning. USA har gång på gång hindrat FN från att agera genom att gång på gång lägga in sitt veto mot resolutioner i FN:s säkerhetsråd om vapenvila. USA har hårt angripit Internationella domstolen i Haag, som nu undersöker anklagelser mot Israel för folkmord. Och USA har attackerat Internationella brottmålsdomstolen och riktat straffsanktioner mot den därför att den anklagat Netanyahu och Gallant för krigsbrott och brott mot mänskligheten.
Donald Trump har riktat ett generalangrepp mot FN som institution, och hånat FN för att det inte kunnat åstadkomma något vad gäller Gaza. Det är USA och han själv som besitter kompetensen att få något gjort, hävdar Trump. Själv bör han få fredspris, annat vore “en skymf mot USA”.
Och märkligt nog har inte så få politiska ledare och medier lismande instämt. Även så ledarna i Turkiet och i de arabiska staterna som nu erbjuds dansa efter Vita Husets pipa. “Endast Donald Trump kan ordna fred!” så har det låtit från hyllningskören.
Samtidigt som Trumps och USA:s linje är att slå sönder allt vad multilaterala institutioner heter och att kräva att alla ska bocka och buga för kejsaren i Vita huset. Alla ska erkänna USA:s ledarskap och med leenden ta emot örfilar och spottloskor.
Vad gäller Gaza är Trumps plan nu att upprätta ett slags US-amerikanskt protektorat. Och vad gäller Västbanken handlar det om, oavsett hur Trumps taktiskt betingade retorik för stunden nu ser ut, att ge den israeliska fascistoida och rasistiska högern fritt fram. Och att USA har några som helst planer på att ge sitt stöd till en palestinsk statsbildning – i form av en tvåstatslösning eller vilken annan tänkbar form – behöver den israeliska koloniala regeringen alls inte frukta.
Det som borde vara självklart vore att majoriteten av FN:s medlemsstater nu säger ifrån och visar Trump på porten. Det är inte Israel och USA som ska bestämma palestiniernas framtid. Och Israels av USA möjliggjorda privilegium att när det behagar och med straffrihet bryta mot FN-resolutioner, internationell rätt och ingångna avtal måste få ett slut.
Ett naturligt första steg borde vara att FN kräver att Israel omedelbart lämnar Gaza området. Och att FN därpå med en fredsbevarande styrka tar hand om säkerheten. Vad gäller det palestinska folkets framtida styre är det en angelägenhet för palestinierna och ingen annan. Definitivt inte en angelägenhet för kejsaren i Vita Huset.