Skandalen är gränslös. Den norska nobelkommittén har överträffat de värsta farhågorna.
Kommittén har med sitt val av fredsprismottagare lyckats gå Donald Trump till mötes. Samtidigt har man uppenbarligen ansett att det vore förknippat med en del komplikationer att nu ge priset direkt till kejsaren i Vita Huset.
Donald Trump har militärt, politiskt och ekonomiskt stöttat den israeliska kolonialmaktens etniska rensning och folkmord. Han har bombat Jemen och Iran och han hotar Danmark, Grönland, Panama med flera. Senast var det Afghanistan som skulle få ett helvete om man inte lämnade tillbaks en militärbas som Trump nu såg som användbar i USA:s geo-politiska strategi.
Många bedömare anser dessutom att USA nu planerar attacker mot Venezuela. Ett land vars oljetillgångar Trumps suktar efter att kapa åt sig kontroll över. USA har nu placerat ett stort antal krigsfartyg utanför Venezuelas kust.
De sista veckorna har man bombarderat småbåtar utanför Venezuelas kust och mördat besättningarna. Helt utan bevis påstår man att besättningarna smugglar droger. Även om det vore sant vore det helt oacceptabelt. Det handlar ju i så fall om utomrättsliga avrättningar, lynchningar och mord.
Men hur undvika den skam som ett pris till psykopaten Trump skulle innebära och ändå kunna blidka honom. ”Vi ger det till en mot Trump hundraprocentigt lojal kompis” och ger honom samtidigt en klapp på axeln vad gäller aggressionen mot Venezuela. Det blev den illsluga lösningen.
Lotten föll på den venezuelanska högerextremisten Maria Corina Machado, en politiker som troget representerat den venezuelanska parasitära överklassen i över trettio år.
Trump blev förvisso i alla fall sur, men vi tror att han kommer att bli på bättre humör när han får lugna ner sej och då inser vilken fördel han kan dra av att fru Machado fått priset. Om den troliga invasionen kommer till stånd är det ytterst användbart för Trump att ha en Venezuelansk fredspristagare ivrigt välkomnande attacken på sitt eget land.
Maria Corina Machado har vid många tillfällen poängterat att hon vill ha hjälp av US-amerikansk intervention. När hon idag kommenterade sitt pris så tackade hon uttryckligen inte bara den Norska Nobelkommittén utan också president Trump. Hon tillägnade honom priset.
Redan 2002 var hon aktiv i statskuppen riktad mot den dåvarande presidenten Hugo Chavez. Chavez förde en vänsterpolitik med målsättning att förbättra livet för de många fattiga. Ekonomiskt, socialt och kulturellt. Han möttes av överklassens gränslösa hat. En av de fanatiska hatarna var Maria Corina Machado, dotter till en industrimagnat inom stålbranschen och utbildad på Yale-universitetet i USA.
Hon blev ytterhögerns omhuldade ledare. Den statskupp hon var med och ledde slogs tillbaka genom en spontan kraftfull folklig mobilisering. Chavez svors åter in som president. Men det hejdade inte Marias hat. Redan samma år som kuppförsöket hade hon bildat organisationen Sumate för att bekämpa vänstern. Hon kom senare också att bilda partiet Vente, ett ytterhögerparti.
Svenska journalister i radio och TV verkar vara helt oförmögna att ställa kritiska frågor om vem hon egentligen är. Vilka klassintressen hon företräder. Hennes program för att privatisera stora delar av den statliga verksamheten. Hennes stöd till USA:s sanktioner mot Venezuela. Hennes öppna önskan att se Venezuela invaderat av USA. Hennes ovilja till någon form av dialog med den nuvarande Maduros regering. Hennes historia av deltagande i kontrarevolutionär statskupp.
Är detta en fredspriskandidat?!
När det gäller Maduros regering-regimen så låt oss poängtera att eFOLKET ingalunda ställt sig okritisk till denna.. Maduro tog över presidentposten efter Chavez död 2013. Chavez politik var lovande och Venezuela verkade kunna finna en väg till en demokratisk socialism. Under efterträdaren Maduro har mycket gått snett. Parti och stat har byråkratiserats och revolutionen har kört fast.
Men alternativet är inte den extrema venezuelanska överklasshögern. Denna högers politik grundas på hat mot all jämlikhetspolitik och sociala förbättringar för de arbetare och fattiga. Maria Corina Machado började sin politiska kamp inte mot Maduro utan mot Hugo Chavez reformer. Och notera att högerns ständiga av av USA understödda rop om valfusk så fort de förlorat ett val, under Chavez såväl som under Maduro, aldrig har bevisats.
Trumps invasionsplaner och Machados stöd för dem grundas inte på någon abstrakt vurm för frihet. Det handlar om olja, överklassprivilegier och för USA:s del om oviljan att acceptera någon som helst politisk självständighet på det som man alltid betraktat som sin egen bakgård.
Därav USA:s återkommande stöd till statskupper i Latinamerika. Demokratiska socialister måste stå upp mot alla imperialistiska invasioner och ockupationer, även i sådana situationer där regeringen i det land som attackeras utifrån ett socialistiskt perspektiv måste kritiseras.
Men vår kritik mot Maduros regering vore inte värd att tas på allvar om vi inte samtidigt vore glasklara i vårt motstånd mot USA-imperialismens och den venezuelanska överklassens attacker. Vi är glasklara.
Slutligen måste vi konstatera att den norska nobelkommitténs fredspris till den Venezuelanska ytterhögerns ledare är ett svårslaget rekord i grenarna feg anpasslighet, hyckleri och moraliskt förfall. Och den norska nobelkommittén är en fysisk realitet. Den består av människor. Vilka är dom?
Kommitténs ledamöter väljs på 6 år av det norska parlamentet. Dom får inte själva vara medlemmar av parlamentet.
Ordföranden heter Jørgen Watne Frydnes. Han har en bakgrund i en rad människorättsorganisationer som PEN och Läkare utan gränser. Han står Arbeiderpartiet nära.
Vice ordförande är Asle Toje, konservativ.
Anne Enger har varit vice statsminister och kulturminister. Tillhör Senterpartiet.
Kristin Clemet, högerpartist, har varit utbildningsminister.
Gry Larsen, Arbeiderpartiet, har varit statssekreterare i utrikesdepartementet och tidigare ordförande för den norska humanitära organisationen CARE som arbetar för kvinnors rättigheter globalt.
Deras beslut bör gå till historien som ett lågvattenmärke. Vägleddes de av genuin och monumental okunnighet? Knappast. Med största sannolikhet handlade det om en slugt kalkylerad målsättning – att liksom många andra makthavare och opinionsbildare anpassligt och fegt gå den koleriske och fascistoide tyrannen i Vita Huset till mötes.
Peter Widén
