Nu närmar sig hösten i all sin färgprakt. De här bilderna har jag fotat med tre dagars mellanrum.
Den första bilden är tagen 22 oktober. Då har färgerna bara börjat skifta en aning från sommarens grönska till höstens gyllene färger.
Andra bilden är tagen tre dagar senare, 25 oktober. Nu har nästan alla löven fått sina gyllengula färger.
Och idag, 28 oktober, har de gyllengula färgerna redan börjat skifta åt det bruna. Olika nyanser av brunt.
Jag vet inte om det stämmer. Men det sägs att den här bokskogen i Sundbyholm är den naturliga, ickeplanterade, bokskog i Sverige som ligger längst norrut. Ja till och med den nordligaste bokskogen i hela Europa.
Att se de platta fotografiska bilderna är en sak. Men vill man uppleva den här färgprakten på riktigt ska man vara på plats och ta en promenad längs vägen. Det är som att gå i en förgylld tunnel där man är omsluten av färger. Och man känner den jordiga doften av blöta löv. Har man riktig tur kan man få se rådjur också. Men även vildsvin. För nu är gräsmattorna uppbökade av vildsvin ända fram till Sundbyholms slott.
Sedan är det så att det mänskliga ögat och våran hjärna kan utskilja många fler färgnyanser jämfört med kamerans ”öga”.
Jag märker det tydligast när man på sommaren vill fota de (g)ulliga cumulusmolnen som svävar i det blå men mängder av nyanser i vitt, grått och blått.
På kamerans bild får man inte fram alla de nyanser som ögat ser. I alla fall inte mitt öga.
För att krångla till det ytterligare är det så att olika kameror är olika bra på att återger färger korrekt. Till exempel att en blå himmel kan bli överdrivet blå. Ungefär som på vykort där man med avsikt vill få himlen extra blå, som det ser ut i reklambroschyrerna på ”paradisöarna”.
Rolf Waltersson
