Den israeliska attacken igår mot Hamas förhandlingsdelegation i Qatars huvudstad Doha fördöms världen över, inklusive av FN:s generalsekreterare Antonio Guterres. Den fördöms som en handling vilken i klartext inte kan betecknas som något annat än internationell gangsterism.
Den fördöms också som ett handling med det uppenbara syftet att omintetgöra alla utsikter till vapenvila, och som en handling syftande till att säkra verkställandet av folkmordspolitiken gentemot det palestinska folket.
Men, som väntat, den US-amerikanska Trumpadministrationens reaktion, retorik och agerande avviker.
De första hycklande kommentarerna från Vita Huset gick ut på att man beklagade att USA:s allierade Qatar attackerats, men att syftet att likvidera Hamas ledning och förhandlingsdelegation var behjärtansvärt (“a worthy goal”).
Enligt vad Donald Trump hävdar hade han – via USA:s krigsmakt som informerats av de israeliska kollegorna – fått kännedom om att attacken strax innan den verkställdes. Han skall då ha instruerat sitt särskilda sändebud för Mellanöstern (fastighetsmagnaten och golfkompisen Steve Witkoff) att ta kontakt med Qatars statsledning. Enligt Trump varskoddes Qatar av USA innan attacken inleddes.
Men detta förnekas av Qatars utrikesminister Sheikh Mohammed bin Abdulrahman Al Thani, som hävdar att “varningen” från USA kom först tio minuter efter det att attacken inletts.
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har efter attacken sagt att USA varskoddes innan den verkställdes, men att operationen genomfördes helt på Israels eget bevåg.
Den israeliska bombattacken resulterade i att fem Hamas-medlemmar och en qatarisk säkerhetsvakt dödades. Detta har vidimerats av Hamas, som också hävdar att medlemmar av organisationens högsta ledning och förhandlingsdelegation klarade sig.
Hamas-ledningen och förhandlingsdelegationen hade samlats för att studera, diskutera och ta ställning till ett förslag som Donald Trump nyligen skickat till dem. Trumps egentliga syfte med sitt “förslag” framstår nu, efter den israeliska attacken, som utstuderat cyniskt.
Till bakgrunden hör att Qatar (som tillsammans med Egypten och USA sedan länge agerat som medlare) för några veckor sedan lade fram ett förslag om vapenvila, gisslanfrigivning och fortsatta förhandlingar. Det förslaget har Hamas besvarat positivt, sagt ja till.
Förslaget fick också stöd från den israeliska politiska oppositionen och från de anhöriga till de kvarvarande gisslantagna israelerna. Oppositionen och de anhörigas rörelse har i kraftfulla demonstrationer krävt att Netanyahus regering skall säga ja till det förslag som Qatar lagt fram. Stora delar av oppositionssrörelsen har också riktat naiva vädjanden till Donald Trump om att sätta press på Netanyahu. Vilket Trump förstås alls inte har gjort.
Netanyahus regering har ställt sig avvisande till Qatars förslag, och inte ens bevärdigat de qatariska medlarna med ett svar.
Så kom då i söndags plötsligt ett uttalande från Trump, i vilket han tillställde Hamas “en sista varning”. Trump påstod att han lagt fram ett förslag om vapenvila som Israel sagt ja till. Nu skulle Hamas få “ta konsekvenserna” om man inte i likhet med Israel antog förslaget.
Donald Trump körde därmed med sedvanlig arrogans över Qatars förslag (som Hamas accepterat och som fått stöd från den israeliska oppositionen) och valde i stället att rikta hot mot Hamas.
Vad det trumpska plötsligt framkastade förslaget (eller rättare sagt direktivet) innehöll meddelade han inte. Vilket kontrasterar mot Qatars tillvägagångssätt, att offentliggöra det förslag man tillställt Israel och Hamas. Ett förslag som Trump nu valde att behandla som luft.
Strax efter det att Trump offentliggjort att han sänt ett hotfullt ultimatum till Hamas kom han med ett nytt meddelande. Hans administration var nu, påstod han, sysselsatt med att utarbeta ett förslag som innehöll “bra saker” för den palestinska befolkningen.
Vad det var för “bra saker” meddelade han inte. Möjligen kan det ha handlat om delar av den plan som Washington Post några dagar tidigare avslöjat. Enligt WP pågår inom Trump-administrationen utarbetandet av en plan (Gaza Recovery, Economic Acceleration and Transformation Trust, GREAT TRUST) som bland annat innehåller tankar om att varje palestinsk familj ska erbjudas 5 000 dollar om man “frivillig” emigrerar, det vill säga lämnar Gaza-området.
I det man tänker sig förverkliga ingår också upprättandet av en “smart industrizon” i Gaza-områdets östra del, längs med gränsen till Israel. Där skall enligt planen US-amerikanska bolag investera.
Inom planen ryms också skapande av “Gaza Trump Riviera”. Längs med Medelhavets kustlinje, från norr till söder, skall US-amerikanska bolag uppföra lyxhotell för rika människor med rekreationsbehov.
Säkerheten ska enligt tankarna i Great Trust handhas av “tredje land” (läs USA) och beväpnade privata bolag (Läs GHF, Gaza Humanitarian Foundation, som redan är på plats).
Det kan också ha varit så att Trumps “bra saker för palestinierna” innehöll annat, sådant som var tänkt att väcka intresse hos Hamas förhandlare, och få dem att samlas med den övriga exilledningen i Doha, för att ingående diskutera det förslag som Vita Huset plötsligt kastats fram.
Qatars huvudstad Doha är en plats där olika stater på neutral mark har kunnat förhandla, och Qatars regering har sedan länge tagit på sig rollen som medlare och värd för andra staters förhandlare. När Hamas upprättade ett exilkontor i staden skedde detta med USA:s goda minne. Och alla har betraktat Doha som en säker plats där diplomatiska kontakter kan tas och förhandlingar mellan stater och organisationer i konflikt med varandra kan föras.
När igår Hamasledningen, inklusive förhandlingsdelegationen, samlades, så var det för att granska och diskutera Donald Trumps “förslag”.
Platsen där de (som enligt Vita Huset utgjorde ett “worthy goal” för en israelisk likvideringsinsats) samlats var inte för någon en hemlighet.
Att Israel först strax innan attacken varskodde USA finns det ingen anledning att tro på. Bara några kilometer från det hus där Hamasledningen befann sig har USA sedan 1996 en stor flygbas, Al Udeid airbase. Även det brittiska flygvapnet huserar där, och personalstyrkan uppgår till 11 000. Att Israel skulle skicka in stridsflyg i denna flygbas närhet, utan att i mycket god tid varsko USA om operation, framstår som orimligt.
Också av strategiskt politiska skäl framstår det som orimligt att Israel skulle ha dristat sig till att bomba i det USA-allierade Qatar, utan tillåtelse från Vita Huset. Nu handlade det ju dessutom om strategin för Gaza, där Israel hittills gått hand i hand med USA, och varit och är helt beroende av USA:s vapenleveranser och politiska uppbackning.
Allt talar för att Israel redan då Trump i söndags levererade sin “sista varning” till Hamas hade fått grönt ljus för ett mordisk attack mot “the worthy goal”, Hamas förhandlare. Resten har varit falskspel och cynisk teater.
Hamas förhandlare och exil-ledning lockades till att samlas på en plats som inte var svår att lokalisera. Den utomrättsliga massavrättningen blev visserligen bara till hälften slutförd, men målet att definitivt skjuta förhandlingarna om vapenvila i sank uppnåddes.
Nu mal den grymma folkmordsprocessen vidare. Netanyahu har idag uppmanat alla Gaza Citys en miljon invånare att omedelbart “evakuera” och bege sig söderut. Idag har också ytterligare ett höghus jämnats med marken, det sjunde inom loppet av några dagar. Vid middagstid idag rapporterades att 41 Gaza-bor det senaste dygnet bragts om livet i samband med de israeliska attackerna. Antalet skadade uppgår till minst 184. Under det senast dygnet har fem Gaza-bor, varav ett barn, avlidit på grund av svält.
I Gaza City råder förtvivlan och desperation. Område efter område i staden förvandlas genom den monotona, systematiska och skoningslösa bombkampanjen till grus. Samtidigt vet alla att en evakuering för många innebär en dödsmarsch. Liksom att även om man når destinationen i söder kommer många där, i de reda överfyllda tältlägren, att gå under. Genom skriande brist på livsmedel, vatten och mediciner kommer människor hopträngda under bar himmel och med avsaknad av alla sanitetsanordningar att plågas till det yttersta.
Detta helvetiska scenario ingår i Trumps och Netanyahus plan. Den planen handlar nämligen om slutgiltig fördrivning av Gazas palestinska befolkning. Genom att plåga människor till det yttersta skall man enligt planen få dem att acceptera “frivillig” emigration.
Det är möjligt att Trump har tänkt sig att kunna stoltsera som humanitär problemlösare genom att kasta ut ett erbjudande om en summa pengar till dem som väljer att emigrera istället för att gå under. För att sedan inför världen orera om sin godhet och upprepa sitt krav på att få sig tilldelat Nobels fredspris.
För omvärlden gäller det nu att agera, att göra allt för att få ett stopp på det pågående folkmordet. Bojkotter, blockader och straffsanktioner måste till. Skurkstaterna USA och Israel måste konfronteras med kraft.
