Stortingsvalet i Norge är över. Nu vet vi hur mandatfördelningen i denna motsvarighet till riksdagen i Sverige kommer att se ut.
Det borgerliga blocket lyckades inte få majoritet och det socialdemokratiska Arbeiderpartiet kommer att fortsätta vid regeringsmakten. Samtidigt var valet en stor framgång röstmässigt för ytterhögern i Fremskrittspartiet (FrP) som nu blir största borgerliga parti.
Det finns naturligtvis stora likheter mellan det svenska och det norska partiväsendet, men också väsentliga olikheter. Så låt oss börja med en kort beskrivning.
Precis som i Sverige talar man om ett borgerligt och ett “Rödgrönt” block. Störst i ”det rödgröna” är socialdemokraterna som i Norge går under namnet Arbeiderpartiet (AP).
Men Arbeiderpartiet har inte egen majoritet utan måste förlita sej på de andra partierna i blocket. Ett av dessa är Sosialistisk Venstreparti (SV) som närmat kan beskrivas som Norges motsvarighet till Vänsterpartiet. Men en skillnad jämfört med Sverige är existensen av ytterligare ett vänsterparti med representation i stortinget. Partiet går under beteckningen Rödt och ligger klart till vänster om SV. Till skillnad från SV är Rödt motståndare till NATO. Rödt har också engagerat sej i ett starkt stöd till kampen för ett fritt Palestina. Många bedömare anser att detta är en viktig förklaring till årets valframgång.
En tredje komponent i ”de rödgröna” är Miljöpartiet de Gröna (MdG). Partiet lyckades i årets val att ta sej över fyraprocentsspärren. Partiet utmärker sej genom sitt EU-motstånd. Man vill inte att Norge ska ansluta sej.
Men i det ”rödgröna” blocket har vi också Senterpartiet. Partiet har sin historiska bas i landsbygdsbefolkningen. Det svenska Centerpartiet har ju också det men det norska Senterpartiet har inte genomgått den förändring som ”Stureplanscentern” inneburit för det svenska partiet.
Det Norska partiet står fast med landsbygdsbefolkningen som bas och har därför valt att samarbeta med Arbeiderpartiet. Under den senaste mandatperioden ingick man i regeringen men bröt med Arbetarpartiet p.g.a. oenigheter om EU.
I det borgerliga blocket har Höyre (närmast att jämföra med de svenska moderaterna) traditionellt dominerat. I årets val blev man ordentligt tilltufsat och passerades med råge av Fremskrittspartiet.
FrP har en politik som idag ligger närma Sverigedemokraternas. Men partiet har en annan bakgrund. Man föddes som ett skattekverulantiskt parti representerande den egoistiska borgar- och medelklassen.
Man har alltså inte sina rötter i nazism och rasbiologi som de svenska Sverigedemokraterna har.
Vilket inte förhindrat att man inkorporerat främlingsfientligheten som en viktig komponent i sin nuvarande politik. Man har också drivit en hård kampanj mot ökad beskattning av de rika. Liksom mot en verkningsfull klimatpolitik.
Ett annat högerextremt parti på den borgerliga sidan är Kristelig Folkeparti (KrFp) som också lyckades ta sej in stortinget i år.
Så har vi då Venstre som namnet till trots inte alls är ett vänsterparti utan ett liberal borgerligt. Namnet kommer sej av att man när man bildades stod till vänster om redan existerande partier, samma fenomen som i Danmark alltså.
Venstre lyckades inte ta sej över fyraprocents-spärren. Man landade på 3,8 procent. Ändå får partiet 3 mandat, hur kan det komma sej? Jo, ett parti som inte klarar spärren kan ändå få några mandat om man gått väldigt bra i vissa distrikt. Så var det också med Rödt i förra mandatperioden.
Att liberalerna i Venstre förlorade så många röster beror med stor sannolikhet på att människor som tidigare rösta på dem inte nu vill stärka ett parti som i verkligheten kommer att vara ett underlag för ytterhögern. Något att tänka på för Sveriges liberaler?
*******
Procent- och mandatfördelningen blev som följer:
Rödgröna
Arbeiderpartiet 28,2 procent (+1,8procentenheter) 54 mandat (ökning 6 mandat).
Sosialistisk Venstreparti 5,6 procent (–2,0 procentenheter) 9 mandat.
Senterpartiet 5,6 procent (–7,8 procentenheter) 9 mandat (tappat 4 mandat).
Rødt 5,3 procent (+0,6 procentenheter) 9 mandat.
Miljøpartiet de Grønne 4,7 procent (+0,8 procentenheter) 8 mandat.
Borgerliga
Fremskrittspartiet 23,8 procent (+12,2 procentenheter) 47 mandat (ökning 26 mandat).
Høyre 14,6 procent (–5,7 procentenheter) 23 mandat (minskning med 13 mandat).
Kristelig Folkeparti 4,2 procent(+0,4 procentenheter) 7 mandat (ökning 4 mandat)
Venstre 3,7 procent (–1,0 procentenheter) 3 mandat (minskning med 5 mandat)
(Källa: NRK)
*******
Som den uppmärksamme kan notera innebar valet en katastrof inte bara för det liberala partiet Venstre utan framför allt för borgerlighetens traditionellt ledande parti; Höyre.
Partiets ledare Erna Solberg sitter mycket löst. Desto mer jublas det i Fremskrittspartiet. Man misslyckades med att vinna över det rödgröna blocket men man ser nu möjligheten att bita sej fast som ledande i det borgerliga blocket. Partiet nådde ju också 26 procent i skolvalet och blev största parti. Det finns verkligen en högervåg. Men som man kan konstatera också en förstärkning på vänstersidan. Framgångarna för Rödt, MdG och Arbeiderpartiet är signifikanta.
I det rödgröna blocket är alla nöjda med att ha förhindrat en Fremskritts-parti-regering. Men stora motsättningar råder inom blocket. Arbeiderpartiet har förvisso en fördelningspolitik som skiljer sej på ett positivt sätt från högerblockets. Man har också fört en politik i Palestinafrågan som stuckit ut i ett Europa som fegat.
Men samtidigt står Arbeiderpartiet för en markerat NATO-vänlig politik och bakom de rustningar som Trumpregeringen beordrar.
Hur ska till exempel Rödt manövrera för att blockera vägen för borgerlig regering men samtidigt inte bli ett stöd åt Arbeiderpartiets rustnings och NATO-politk?
Jens Stoltenbergs medverkan i Jonas Gahr Støres regering borgar ju för en uppslutning bakom NATO och en politik som vill undvika konfrontation med Donald Trump. Och hur kommer klimat och miljöpolitiken att hanteras? Hur kommer ett rödgrönt Norge att agera för att ta oss alla ur fossilsamhället? Vi tänker också på det vansinniga förslaget att bryta mineraler på havsbotten.
Peter Widén.
