Under snart två år har den israeliska regeringen och krigsmakten med massakrer, terrorbombningar och utsvältning plågat och torterat Gazas palestinska befolkning. Gaza-området har systematiskt förvandlats till ett ruinlandskap.
Avsiktligt har människor dagligen dödats och lemlästats. Avsiktligt har den israeliska kolonialstaten framkallat hungersnöd genom utestängning av FN och alla seriösa biståndsaktörer. Avsiktligt har infrastrukturen för vattenförsörjning demolerats. Avsiktligt har införseln mediciner och smärtstillande medel strypts. Avsiktligt har sjukhus, skolor, bostäder och flyktingboenden systematiskt bombats sönder. Avsiktligt har odlingsjord förstörts.
Över 90 procent av Gazas invånare har fördrivits från sina hem. Hem som i de flesta fallen nu inte existerar annat än som ruinhögar. Hundratusentals har samlats i tältläger. Tältläger som i sin tur frekvent utsatts för dödsbringande attacker. En majoritet av Gazas invånare fördrivits inte endast en gång, utan tre, fyra och i många fall fler gånger.
Den israeliska “krigföringen” har haft ett syfte. Syftet har varit och är att fördriva den palestinska befolkningen bort från Gaza-området. Redan i oktober 2023 talade ledande israeliska politiker öppet om att man skulle tillämpa “Dresden-metoden” (alltså massiv terrorbombning), att “palestinierna är djur” och att det inte finns några “oskyldiga palestinier”.
Till den tillämpade Dresden-metodens offer kan vi idag räkna minst 18 500 barn, och totalt 62 000 dödade Gaza-bor. Till dessa skall läggas minst 11 000 saknade, i många fall begravda under rasmassor.
Idag är den israeliska regeringens uttalade avsikt att fördriva den palestinska befolkningen ut ur Gaza-området. Högljudda förespråkare för den linjen är sedan länge finansministern Bezalel Smotrich och polisministern Itamar Ben-Gvir.
Också Israels premiärminister Benjamin Netanyahu tillhör dem som med entusiasm omfamnat Donald Trumps förslag att “förmå palestinierna att frivilligt emigrera”.
För att genomföra fördrivningen har en plan lanserats på att upprätta ett koncentrationsläger i den sönderbombade ruinstaden Rafah. Det enorma tältlägret skall rymma 600 000 fångar, bevakade av israelisk militär. Fångarna skall inte ha rätt att lämna lägret, utom i det fall de accepterar att “frivilligt emigrera”.
Liknande läger planeras med största sannolikhet att upprättas strax norr om Rafah, och närmast handlar det om att omvandla Al-Mawasi, det enorma tältlägret för internflyktingar, till ett regelrätt koncentrationsläger.
Folkfördrivningsstrategins senaste drag handlar om regeringens beslut att tömma miljonstaden Gaza City på invånare. Området norr om staden är redan förvandlat till en grusöken, och nu är turen kommen till Gaza City. Systematiska bombardemang av stadens norra och östra delar har redan inletts.
Processen att fördriva Gaza Citys invånare skall enligt den israeliska krigsmakten klaras av inom två månader. Därefter skall armén gå in staden, och operationen officiella motivering är att likvidera alla Hamas-fästen. Att detta skulle vara det primära och egentliga motivet bakom den enorma förstörelse- terroroperationen är det dock inga seriösa bedömare, vare sig bland palestinierna, i Israel eller utomlands som sätter tilltro till.
Gaza Citys invånare har fått veta att destinationen för “evakueringen” är det redan överbefolkade tältlägret Al-Mawasi och området nära staden Khan Younis. För många av de utmattade, undernärda och ofta sjuka tvångsevakuerade kommer det att handla om en dödsmarsch.
Ingen tror att den israeliska ockupationsmakten kommer att på något sätt anstränga sig för de fördrivnas försörjning, vare sig under marschen eller därefter, i det överbefolkade läger de ska förvisas till.
Den israeliska ockupationsmaktens motiv handlar till ingen del om palestiniernas välfärd. Fullständigt tvärtom: motivet handlar om att öka befolkningens plågor, med siktet inställt på att göra Gazas invånare redo för “frivillig emigration”.
Under snart två år har ockupationsmakten bedrivit en monoton terrorkampanj, som tillfogat Gazas palestinska befolkning förtvivlan, sorg och enorma lidanden. Nu stegras tortyren ytterligare. Den slutgiltiga lösningen av “arabproblemet” får som sista station inför den massiva fördrivningen enorma läger som kan komma att föra tankarna till lägren i Centraleuropa under 40-talet.
Tanken på massiv fördrivning av palestinierna är ingalunda ny. Tvärtom är den massiva fördrivningen något som är intimt förknippat med den israeliska kolonialstatens födelse 1948, då över 750 000 palestinier fördrevs från sina hem. En ny kraftig våg av påtvingad flykt ägde rum efter ockupationen 1967 av Västbanken och Gaza.
Den idag inledda fördrivningen innebär ett fullföljande av en strävan som alltid präglat kolonialstaten Israel. Och nu har den israeliska högern bestämt sig för att slutgiltigt förpassa det exploaterande apartheidsystemet till bakgrunden. I förgrunden ställs nu med beslutsamhet den massiva etniska rensningen.
Etnisk rensning och fördrivning är för den israeliska rasistiska högern och de fascistoida bosättarligorna också något som eftersträvas vad gäller Västbanken. Sedan i oktober 2023 har över 1 000 palestinier dödats i samband med den israeliska militärens och bosättarligornas brutala attacker. Tusentals har godtyckligt kastats i fängelse, utan vare sig åtal eller dom.Misshandel och tortyr förekommer frekvent i fängelserna, något som också israeliska människorättsorganisationer slagit fast.
I det israeliska parlamentet togs nyligen ett uttalande om att den ockuperade Västbanken skall annekteras, det vill säga fullständigt och formellt införlivas med den israeliska kolonialstaten. Nya israeliska bosättningar etableras på löpande band. Vilket sker helt i strid med folkrätten och beslut i Haag-baserade Internationella domstolen (ICJ) och FN:s generalförsamling.
Hånskrattande förklarar företrädare för den israeliska högern att man fullkomligt struntar i FN, ICJ och protesterande regeringar i omvärlden. Liksom i fallet med fördrivningen av Gazas två miljoner invånare har den israeliska regeringen uppbackning från Washington vad gäller annektering av Västbanken. Och utifrån detta faktum och USA:s vetorätt i FN:s beslutande säkerhetsråd anser Israels fanatiska höger att man sitter säkert i sadeln.
Men en växande världsomspännande folklig opinion kräver nu att världens regeringar nu måste sätta stopp för den israeliska regeringens rasistiska fördrivnings- och folkmordspolitik. Kraven växer på ett omedelbart slut på vapenaffärer med Israel och uppsägning av handelsavtal.
Det svenska socialdemokratiska partiets utrikespolitiska talesperson Morgan Johansson har föreslagit att ett antal stater ska slå sig samman och organisera en fartygsflotta som snarast möjligt ska kunna bege sig till Gaza med förnödenheter till den svältande befolkningen. Det är ett bra exempel på vad som behövs: initiativ som direkt konfronterar den arroganta kolonialstaten.
Folkmordet i Gaza måste stoppas! Krav från solidaritetsrörelsen på regeringar, universitet och internationella sammanslutningar att kraftfullt agera mot den israeliska kolonialstaten är viktiga!
Samtidigt är det så att det som snabbt och radikalt skulle kunna få effekt vore om folkliga rörelser nu utan dröjsmål gick från ord till handling. Här handlar det inte minst om den internationella fackföreningsrörelsen.
