Bok: En stekpanna i skallen.
Författare: Lena Staaf
Förlag: BoD, varifrån boken kan beställas – även som E-bok
*******
Evy Karlsson:
Lena Staafs bok En stekpanna i skallen är en berättelse både om en familjs historia över generationer och om det som hänt och inte hänt inom socialtjänsten de senaste decennierna.
Författaren är socionom och väl förtrogen med det sociala arbetet och arbetsmiljön inom socialtjänsten.
Genom att följa en familj i tre generationer kommer vi Cecilia och hennes barn nära inpå livet. I med- och motgång. Med brister och förtjänster.
Cecilia, som väl får betraktas som bokens huvudperson, växer upp med en mamma som utsätter henne för både fysisk och psykisk misshandel. Hennes pappa tar livet av sig innan hon föds. Avsaknaden av en närvarande pappa präglar henne även i vuxen ålder, övertygelsen att han skyddat henne från mamma om han funnits i livet. Cecilia har all anledning att fundera över hur livsmönster ärvs mellan generationer. Hur de bryts. Hur hon skall kunna göra andra val än sin mamma.
Cecilias har svårt i relation till män. Hennes förstfödda, Jessica, har en pappa som blir våldsam och Cecilia lämnar hals över huvud. Julia och Joakims pappa visar sig vara en man med dåligt ölsinne och svagt intresse för familjen. Därefter kommer fler relationer där våldet oftast är närvarande.
Cecilia söker stöd av socialtjänsten när barnen är små. Hon behöver avlastning då hon är ensam med ansvaret. Även om hon har mamma och syskon i livet.
Hon träffar Eva-Lisa, och de upprättar över tid en relation som håller trots fallgropar.
Vi får insyn i det sociala arbetet. Mötena, hembesöken, utredningarna, bedömningar, behovet av god arbetsmiljö.
Eva-Lisa tampas med svårigheter att rekrytera kontaktfamiljer och familjehem. Nedskärningar. Dokumentationshysteri. Omorganisationer.
Intervjuer med familjer är ingen garanti mot övergrepp och misshandel. Hur komma tillrätta med omplaceringar, familjehem som inte fungerar, separerar, inte orkar. Skulle fler handläggare, mer tid, göra arbetet mer gediget och misstag undvikas? När är ett omhändertagande motiverat? Hur skall kontakten med föräldrar och syskon se ut? Skall syskonen bo tillsammans? När de var för sig har så stora behov.
Bokens familj representerar människor som sällan hörs i debatten, media.
Vi hör “miljonprogrammen, utanförskapsområden, bidragsberoende, likgiltiga föräldrar”. Och att mindre pengar skall öka arbetslusten.
Cecilia och hennes familj är långt från denna nidbild som målas upp. Visst tar hon mindre bra beslut ibland. Men hon drivs av kärleken till sina barn. Viljan att förbättra livet för dem. Och fattigdom är ingen hjälp till att ”skaffa jobb”. Cecilia kämpar därutöver med sin psykiska ohälsa, depressioner och suicidtankar.
Trots att Cecilia och barnen har så många bekymmer syns också en kreativ och handlingskraftig mamma med konstnärliga talanger. Hon gillar poesi och läser mycket. Hon möter också en själsfrände i medelåldern och slipper våldet. Barnen har varandra trots svåra upplevelser.
Cecilia verkar nå sitt mål. Även om vägen dit inte varit problemfri. En avslutning med hopp om förändring, att kunna bryta det sociala arvet. Mycket tack vare Cecilias egen målmedvetenhet och styrka.
Evy Karlsson
