När jag 5 augusti återvände till graffitiväggarna vid Studiefrämjandet, Västeråsvägen, var tre av de tidigare fyra målningarna intakta.
Men en av dem har blivit övermålad delvis med bokstäverna KMP samt ett utropstecken. Resten har målats över med en massa tags. Eller klotter som det också kallas.
Tags är väl som en signatur som vill visa att man varit där. I det här fallet tycker jag mig kunna läsa Melto och HBT. Så nu vet alla som känner Melto och HBT att de varit där.
Vad jag förstår hör det till spelets regler att alla får måla vad man vill. Men under åren jag följt graffitimålandet vid Studiefrämjandets vägg som består av två plank (fyra sidor) är det ytterst ovanligt att man målat över andras motiv med bara tags och klotter.
Jag kommer ihåg när jag var liten och växte upp i den lilla hamnstaden Oxelösund. Vi var några smågrabbar som roade oss att klottra. Med blyertspenna skrev vi ”Kilroy was here”. Vi hade väl sett det nånstans och tyckte det lät tufft. Så vi skrev ”Kilroy was here” på plank och utedass. Då på 1940- och 1950-talet var det vanligt med utedass på gårdarna.
På äldre dar har jag försökt ta reda på varifrån detta ”Kilroy was here” kommer. Det lär ha börjat i början av andra världskriget då amerikanska soldater började rita en figur, ett ansikte med stora ögon och lång näsa och texten ”Kilroy was here” lite här och var runtom i världen. Men varför gjorde man det? Hur började det hela?
Wikipedia skriver:
”James J. Kilroy var en fartygsinspektör vid Fore River-varvet i Quincy, delstaten Massachusetts, USA. Det var hans ansvar att kontrollera alla nitare och se hur många nithål de hade nitat i skrovet varje dag. För att undvika att räkna nitarna två gånger, åt oärliga nitare, och som ett bevis till chefen började han markera det han hade räknat med texten Kilroy was here på insidan av fartygsskrovet som byggdes. Han använde en väl synlig gul krita, och på det viset såg inspektörerna på det andra skiftet vad han hade räknat och betalade inte nitarna för jobb de inte hade utfört”. (se lästips Wikipedia)
Därefter blev det en ”grej” av att man skulle skriva ”Kilroy was here” på så många och konstiga platser som möjligt.
Det sägs att man har skrivit ”Kilroy was here” på toppen av Mount Everest, på Frihetsgudinnas fackla, på undersidan av Triumfbågen i Paris, på Marco Polo-bron i Kina, på hyddor i Polynesien och flera andra udda platser.
I samband med Potsdamkonferensen i juli 1945 hade man byggt ett dass att användas exklusivt av Roosevelt, Stalin och Churchill.
Stalin var den förste som använde dasset. När han kom ut frågade han de övriga – Vem är Kilroy?
Hur mycket som är sanning och hur mycket som är spekulation om ”Kilroy was here” kan man inte veta. Men helt omöjligt är det inte att det var en inspektör på ett fartygsvarv i USA som var orsaken till att vi ungar skrev ”Kilroy was here” på plank och utedass i Oxelösund i början av 1950-talet.
Här kan man snacka om Dominoeffekten (se lästips)
Så nu funderar jag på att skriva ”Kilroy was here” på en av väggarna vid Västeråsvägen i Eskilstuna bara för att (be)visa att jag har barnasinnet kvar. Men det blir med blyertspenna för att på så sätt sluta cirkeln. Och att det är vid Studiefrämjandet passar som hand i handske för där bedriver man ju studiecirkelverksamhet.
Rolf Waltersson
