Jag har tidigare skrivit ett inlägg i eFOLKET; ”Ulf Rehnholm: Eskilstunas fotografiska trollkarl som får oss att se sånt som inte finns” (se lästips. Igår, lördag 16 augusti, tog jag en tur till Katrineholm där Ulf Rehnholm har vernissage på en ny (foto)utställning som heter Herbarium. Det är i en konstlokal som är inrymd i ett f.d. gammalt godsmagasin invid järnvägsstationen, Fabriksgatan 1, som byggdes under mitten av 1870-talet och som bara det är ett konstverk i sig. 100 meter lång, faluröd fjällpanel, högt i tak (säteritak), stora takfönster som släpper in mycket av dagsljuset.
Att jag skriver (foto)utställning beror på att det inte är ”vanliga” fotografier Ulf visar upp. Ulf har backat i tiden genom att framställa bilder enligt gamla metoder. Lite som ”back to basic” – till metoder som uppfanns, eller snarare upptäcktes, redan på 1830-talet då man gjorde ”fotografiska” bilder utan kamera. (se lästips)
Ulf beskriver själv vad det handlar om:
”Titeln Herbarium bottnar i min fascination för naturens mångfald, en känsla som väcktes redan under barndomen när jag hjälpte till i min morbrors trädgårdshandel. Under de senaste åren har också ett växande miljöintresse lett till att jag börjat arbeta med lumen print och cyanotypi, fotografiska tekniker från 1800-talet där bilder framträder i solljus, helt utan mörkrummets kemikalier.
Cyanotypierna består av 300 gr akvarellpapper som bestrukits med järnsalter och sedan exponerats för solljus. Där ljuset träffar pappret sker en kemisk reaktion som vid framkallning i vatten ger den karakteristiska djupblåa bilden.
Mina lumien prints är gjorda genom att jag placerat blommor i direkt kontakt med fotografisk film som därefter exponeras för solljus under längre tid. Ljuset och värmen får det ljuskänsliga silvret i filmen att oxidera och skapa färgskiftningar. Motivet har sedan skannats in för att slippa framkallning.
Genom att lägga blommor och blad direkt mot ljuskänsligt material har jag funnit ett sätt att bevara något av det som snabbt försvinner när sommaren tar slut. Bilderna blir spår av växternas närvaro och ett sätt att hålla kvar det som är på väg att gå förlorat. Livets gång rymmer både sorg och hopp. Det som vissnar lämnar plats åt det som växer fram igen. Liv och död är delar av samma kretslopp, där förändring är det enda beständiga”
Ulf berättar att det här kan ses som en protest, eller kanske snarare en (mot)reaktion mot allt som i dessa upphetsade tider ska ske snabbare och snabbare i en rasande takt. Vi har inte ens tid att sätta oss ner för att dricka en kopp kaffe. Kaffet ska numera sörplas in från plast- eller pappmugg på stående, ja till och med på gående, fot. Eller drickandes bakom ratten när man kör bilen.
Tidigare i somras var Ulf kursledare vid Eskilstuna folkhögskola där man arbetade med dessa långsamma metoder att göra lumen prints och cyanotypier.
Efter detta långa intro, som man säger i musiksammanhang – till själva utställningen och bilderna.
De bilder där växterna framträder som vita silhuetter mot en mörkt blå bakgrund är cyanotypier.
De långsmala bilderna i stående format och som har mera färger är Lumen prints.
Man behöver inte känna till eller vara intresserad av dessa gamla metoder för att kunna ”ta till sig” bilderna. De talar för sig själva. Jag fastnar mest vid dessa Lumen prints där växterna påminner om något från fantasins värld där gränserna mellan dröm och verklighet suddats ut och där även färgerna blivit lite blekta. Att färgerna varierar beror på att Ulf testat och använt olika filmer vid processen, både negativ färgfilm och diafilm av olika fabrikat.
Cyanotypierna däremot har inte samma variationer när det gäller färgnyanserna. Här är det i stället mera variationer när det gäller själva bildkompositionen.
På ett större papper är det lättare att komponera växterna jämfört med pillerjobbet att få små blommorna på plats på en filmruta som är 36×24 mm.
Ulf har skickat mig en bild som visar hur ”hantverket” ser ut när man gör cyanotypier. Att man fäster papperet med blommor bakom ett glas för att de inte ska blåsa bort när man lägger ut det i solljuset. Exponeringstiden kan variera, från några minuter till kanske 10-12 minuter.
Naturligtvis blir det många misslyckade bilder innan man kommer fram till hur man ska göra.
Den som var först att experimentera med lumen prints var William Henry Fox Talbor som på 1830-talet ”placerade lövverk på sensibiliserat papper och exponerade det för solljus” (se lästips)
En av dom första som experimenterade med bilder som påminner om cyanotypier var målaren, filmregissören och fotografen Man Ray. Han lade ”vardagliga föremål” på vanligt fotopapper som han framkallade i mörkrum på vanligt sätt med kemikalier. (se lästips)
Ulf Rehnholm har använt fotografisk film till sina lumen prints. Undrar om han är pionjär, den förste, som använder små filmrutor i stället för stora papper?
Jag pratade med Ulf om ”filosofin” bakom att göra bilder på detta i och för sig enkla, men omständliga och tidskrävande sätt. Lite som motsatsen till dagens moderna digitala kameror där man ser den färdiga bilden bråkdelen av en sekund efter att man tagit det.
Att det är lite som i dikten ”I rörelse” av Karin Boye:
”Nog finns det mål och mening i vår värld.
Men det är vägen, som är mödan värld”
Utställningen är öppen 16 augusti – 3 september 2025
tisdag, onsdag, fredag kl. 12-16
torsdag kl 14-18
lördag kl. 11-14
KIKK på affischen står för Konstnärer I Katrineholms Kommun.
PS. Dagen till ära hade Ulf en somrig skjorta med blommor som påminde om hans egna lumen prints.
Rolf Waltersson
Lästips:
- Ulf Rehnholm. Eskilstunas fotografiska trollkarl som får oss att se sånt som inte finns – eFOLKET. 18 februari 2020
- Så skapar du tryck med cyanotypi – Creativ Company
- How to make lumen prints – Lomography (man kan klicka så att man får texten på svenska ”Hur man gör lumenskrifter”. Man kan även klicka till en länk ”William Henry Fox Talbor” och hans experiment lem lumen prints)
- Man Ray – Wikipedia
