Annika Rullgård:
Alla däggdjur inklusive människan har mycket gemensamt förutom att vi föder levande barn. Samtliga däggdjur känner smärta, hunger, kyla och hetta, och samtliga kan känna rädsla. Detta gäller förstås även fåglar.
Gemensamt är också en väl utvecklad hjärna som kontrollerar andning, blodcirkulation, matsmältning, filtrering och rening av kroppsvätskor, sårläkning, samordning av rörelser, produktion av celler som behövs för reproduktion. Till detta kommer förstås synen och hörseln. Hjärnan finns också med när antikroppar mot sjukdomar bildas.
Däggdjurens hjärna ordnar allt detta men ändå finns det plats kvar i den mänskliga hjärnan för språk, både talat och skrivet. Att kunna tala med andra människor, skriva ner tankar och nya rön gör människan unik. Men vad använder människan dessa förmågor till?
Människan har utvecklat mycket vackert som musik, litteratur och konst, dvs områden som berikar tillvaron för ryggradsdjuret med lite större hjärna än de andra djuren. Till detta kommer framsteg inom vetenskap. Allt som skrivits ner kan ses som ett omfattande kunskapsarkiv som är tillgängligt för alla som så önskar.
Men hur har människan förvaltat möjligheten att tala och skriva? Genom att samtala med sina grannar, kunde människan för mycket länge sedan utveckla fångstgropar som förenklade jakten på större vilt. Genom årtusendena har människan genom forskning och uppfinningar kommit på fler och fler sätt att göra sig till herre över djuren.
Med jordbruket blev de vilda djuren människans slavar både som mat och dragdjur. Detta pågår än idag vad än dagens lagstiftare påstår. Djur föds upp och tvingas leva under, sett ur djurets synvinkel, förskräckliga förhållanden. Under 2024 slaktades 3,2 miljoner nötdjur, svin mm plus mer än 100 miljoner kycklingar. Sedan flera århundraden används djur till och med som underhållning för människor.
Riktigt illa är det när djur utsätts för ofattbara lidanden i vetenskapens namn. Jag tänker på de över 200 000 djur som i svenska laboratorier årligen utsätts för minst sagt vidriga experiment som ursäktas med att de är nödvändiga i framtagandet av säkra läkemedel. Som väl är, verkar det som att antalet försöksdjur minskar.
Människans förmåga att kunna tala, läsa och skriva har förstås också använts utan att några djur behövt lida utan i stället berikat människan med kunskap som även varit positiv för djuren.
Tyvärr finns det människor som synes sakna all inlevelseförmåga beträffade det lidande som djuren utsätts för inom både inom matproduktion och forskning. Även tillsynsmyndigheter blundar för hur illa djur behandlas.
Det är dags att människans förmåga att tala, läsa och skriva används för att sprida kunskap om hur illa vi människor behandlar helt försvarslösa djur och hur vi i stället måste ge dem omvårdnad utifrån att de är kännande varelser precis som människorna.
Mat som kommer från djur måste bytas ut mot vegetabilier och forskning som använder försöksdjur måste ersättas av försök in vitro.
Annika Rullgård