Den moderata biståndsministern Benjamin Dousa intervjuas i Aktuellt om Israels politik mot Gazaborna. Efter att jag hört hans svar under intervjun kunde jag inte sova. Därför sitter jag nu i natten och skriver detta.
Före honom berättade en nyss hemkommen kvinnlig intensivvårdsläkare om de fem veckor som hon arbetat i Gaza. Det hon hade upplevt har aldrig hänt någon annan stans tidigare. Hon hade varje dag varit med om att operera svältande människor med skott- och splitterskador. Brist på mediciner innebar att nyopererade patienter inte kunde få smärtstillande läkemedel. Dessa räckte bara till de som var under akut behandling, det vill säga opererades.
Avslutningsvis frågade intervjuaren om läkaren hade något att säga till ministern som skulle komma efter henne. Hennes svar var att det inte räcker med ord. Det krävs handling för att stoppa det ofattbara som pågår.
Ministerns svar blev exakt det förväntade. En inledande fras om det lidande som Gazas invånare utsätts för men att regeringen gör vad den kan. Men EU kan inte enas om vilka åtgärder som ska vidtas. Regeringen arbetar för att genomföra sanktioner mot två extrema israeliska ministrar. Men det går inte att uppnå enighet om det heller. Han lyckas till och med nämna Orban och Ryssland för att komma slingra sig ur den besvärande situationen.
För verkligheten är den att majoriteten av EU-länderna stöder Israels politik. Men den börjar bli så besvärande att Frankrike och England erkänner Palestina som stat. De har växande folkliga opinioner som kräver stopp för folkmord och fördrivning. Men på grund av “den transatlantiska länken” finns oerhört starka krafter som bevakar sina intressen. Den länken tycks också fungera som analog fotboja på Dousa, Starmer och de flesta EU-ledarna.
Palestinierna har ett kraftigt folkligt stöd runt om i världen men det måste tillåtas växa också i de länder som bär ansvar för palestiniernas utsatthet.
Hans Skagerlind
