Jag läser en intressant krönika i Aftonbladet skriven av Wolfgang Hansson; “Världens fattiga får betala för västs upprustning” (se lästips)
FN har som mål sedan 1970 att de rika länderna ska ge minst 0,7 procent av BNP i bistånd. Sverige har varit ett av de få länder som genom åren uppnått detta mål. Ibland till och med med råge, som när Sverige 2020 nådde 1,14 procent av BNP.
Wolfgang Hansson visar hur många västländer nu motiverar kraftiga minskningar av biståndet med att den militära upprustningen är viktigare. Det är länder som Kanada, Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Nederländerna som motiverar nedskärningarna i biståndet med just behovet av att satsa på den militära upprustningen.
Som exempel nämner Wolfgang Hansson att Storbritannien nästa år bara kommer upp i 0,3 procent av BNP i bistånd.
Även Sverige, under Tidöregeringen, är på väg att montera ner det svenska biståndet till 0,7 procent eller ännu lägre. Utöver det gör man omfördelningar och förändringar gällande biståndet som missgynnar de allra fattigaste. Till exempel att man tar från biståndsbudgeten för att finansiera flyktingmottagning från Ukraina och annat humanitärt stöd till Ukraina.
Ett annat exempel är att det svenska biståndet ska utformas så att det i större utsträckning ska gynna svenska företag. ”Ett av regeringens starkaste politiska prioriteringar inom biståndet är handel, inklusive att använda bistånd för att främja svensk export”, skriver Concord. Detta innebär att det blir Sveriges intressen som går före mottagarlandets behov av bistånd. En sådan grundsyn innebär att de fattiga länderna hålls kvar i sin fattigdom på de rikas bekostnad som behåller sitt grepp över de fattiga länderna och deras naturtillgångar (se lästips)
Ett tredje exempel på hur biståndet ska förändras; ”Anslagen till grön omställning, samt fred och säkerhet minskar” (se lästips Concord)
Tittar man på vad de svenska partierna lovade när det gäller biståndet och enkäter som gjorts både från Diakonia och Svenska FN-förbundet hittar man några intressanta saker.
Enligt Diakonias enkät, som alla utom SD besvarade, lovade alla utom M att man står fast vid enprocentmålet. Diakonias sammanfattning blev att V, MP och C hamnar överst på ”prispallen”. L och S hamnar lite längre ner. Och M hamnar ännu längre ner. Och som sagt, SD besvarade inte enkäten.
Tittar man på enkäten från Svenska FN-förbundet, vill jag citera vad Tidöpartierna svarar om enprocentmålet:
”KD. Kristdemokraterna är en garant för enprocentmålet. Sverige ska ha en ambitiös utvecklingspolitik med ett generöst och effektivt bistånd…”
”L. Vi slår vakt om enprocentmålet. Ett generöst och effektivt bistånd handlar om solidaritet och ansvarstagande för omvärlden…”
”M. Med moderaternas reformer kommer Sverige att ge ca 0,75 procent av BNI i bistånd…”
”SD. Om Sverige går ner till rekommendationen 0,7 % (från FN, min kommentar) av BNI, vilket SD förespråkar, …”
L och KD lovade på heder och samvete att de står fast vid enprocentmålet. Men nu sitter de i regeringen och beslutar om kraftiga nedskärningar och förändringar till det sämre gällande svenskt bistånd.
För att få ett hum om vad det rör sig om i pengar motsvarar 1 procent av Sveriges BNP (eller BNI) 62,7 miljarder kronor. Så varje tiondels procent i minskning innebär minskat bistånd på 6,27 miljarder. En minskning från 1 till 0,7 procent blir en minskning på nästan 19 miljarder per år.
Man kan ju jämföra med de 5 procent av BNP ”vi” nu ska satsa på militär upprustning enligt Trumps och Nato:s beslut. 5 procent motsvarar 313,3 miljarder kronor.
313 miljarder kronor till militär upprustning jämfört 44 miljarder till bistånd (vid 0,7 procent). Det omvända vore mera rimligt.
Även EU satsar på internationellt bistånd:
”EU-länderna tillsammans hör till världens största givare av humanitärt bistånd och hjälper miljontals människor i världen varje år. Biståndet står för i procent av EU:s årsbudget. Det motsvarar omkring 4 euro (44 kronor, min anmärkning) per invånare.
EU:s insatser styrs av principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende i enlighet med det europeiska samförståndet och humanitärt bistånd” (se lästips)
EU:s budget 2025 ligger på 155 miljarder euro. En procent motsvarar således 1,55 miljarder euro, vilket är drygt 17 miljarder kronor om jag räknat rätt
Men som jag skrivit i ett tidigare inlägg pågår även en militarisering av EU. Det talas om en militarisering som i pengar motsvarar runt 800 miljarder euro. (se lästips)
Så för EU:s del handlar det om en prioritering där 800 miljarder euro går till en militarisering och 1,55 miljarder euro till internationellt bistånd.
När det gäller biståndet från världens rikaste land med världens största ekonomi så lägger USA 0,2 procent av BNP på bistånd. Det blev en rejäl slakt av biståndet när Trump med ett enda slag stängde ner USAID 24 januari i år. (se lästips – Utrikespolitiska institutet)
I den bästa av världar där det rådde jämlikhet och rättvis fördelning av resurser, inte bara mellan människor utan också mellan länder, skulle det inte behövas något bistånd.
Men nu ser det inte ut så. Dessutom är det så att den som tar emot bistånd är i ett underläge och beroendeförhållande gentemot den som ger bistånd. (se lästips Amnesty International)
Rolf Waltersson
Lästips:
Världens fattiga får betala för västs upprustning – Aftonbladet 2025-07-03. Krönika av Wolfgang Hansson
Så ser partierna på biståndet och FN – Svenska FN-förbundet
Det här lovade partierna om biståndet – Diakonia. 25 juni 2024
Biståndsbudgetens satsningar på handel och exportfrämjande – Concord. 19 novenber 2024
Sverige. Låt inte givarnas intressen styra biståndet – Concord. 30 oktober 2017
Hur långt har planerna kommit på en militarisering av EU? – eFOLKET. 28 juni 2025
Humanitärt bistånd och civilskydd – Europeiska unionen – europa.eu
USA:s biståndsstopp – ett dråpslag mot världens fattiga – Utrikespolitiska institutet. 2025-03-11
Lista över länder som får direkt svenskt statligt bistånd – Wikipedia (med på den listan finns Turkie)
Amnesty International – Stadsteatern, Stockholm, 1966-01-17 – YouTube. (44 minuter in i programmen finns en dialog mellan Hasse Alfredsson och Tage Danielsson ”Den rike mannen och hans fattiga kusin från landet”, som handla just om bistånd och U-hjälp och beroende av den rike)
