Jag har de senaste åren skrivit ett flertal inlägg om det där med blommor och bin. Hur nödvändigt det är med ängsmarker. Inte bara för ögats fröjd utan främst för att göra livet lättare för pollinerande insekter, humlor, bin, fjärilar, blomflugor och alla andra. Pollinering är viktig för många av våra grödor, för maten vi äter och inte minst för naturen.
Många studier visar att antalet och arterna av pollinerande insekter minskar. De minskar både globalt och i Sverige. Det beror främst på förlusten av artrika blommiljöer, användning av bekämpningsmedel, men även klimatförändringar.
Vad vi kan göra är bland annat att skapa varierande blomrika miljöer. Ett enkelt sätt är att minska ”behovet” av kortklippta gräsmattor. Detta med kortklippt gräs är ett sent påfund i mänsklighetens historia som tog fart i och med uppfinningen av gräsklippningsmaskiner. Då skulle alla har ”prydliga” och kortklippta gräsmattor. Såna som man tidigare bara hade på slott och herresäten. (se lästips ”En gräslig historia”)
Det är en sak att vi vill ha trimmade gräsmattor där vi har användning för dem. T.ex. för bollspel och sånt. Men ser man sig runt är det flesta stora kortklippta gräsytorna bara såna man tittar på – inte som vi använder.
Nu är vi inne i en period med gassiga soliga dagar då temperaturen ligger runt 30-grader. Inget regn. Det är snustorrt. I det klimaten dör det kortklippta gräset. I stället för grönt blir det gulbrunt.
Låter man gräset vara lite högre klarar det torka och sol mycket bättre.
Nu talas det också om vattenbrist – att vi måste spara och hushålla med vattnet. Det är ännu en anledning till att låta gräset växa lite mera vilt.
Bara som exempel visar jag en bild från Tuna torg här i Eskilstuna. En rondell som nu består av kortklippt brunt gräs. En syn som blir allt vanligare
Men så kommer jag till stadens stora köptempel – Tuna park. Där lyser det av blommor lite varstans. På remsan mellan körbana och gång- och cykelbana, i en rondell och på några andra gräsytor.
Men jag hade mina (onda) aningar. Det här beror nog på att man inte hunnit med att klippa. Inte för att man drabbats av insikten att vi måste värna den biologiska mångfalden.
“Man” är i det här fallet kommunen. Men det här gäller alla andra också. Industriområden, handelsområden, bostadsområden, privata som offentliga. Vad man kan tycka är att kommunen skulle “visa vägen” på ett mer aktivt sätt, både genom att låta gräset växa och genom att aktivt anlägga ängsmarker i stället för gräsmattor. Gräsmattor där inte en människa sätter sin fot.
När jag en dryg vecka senare åker till Tuna park bara för att kolla hur det ser ut, ser jag att “ordningen är återställd”. Gräset är åter kortklippt och alla blommor är borta.
Jag har även sett exempel på att man far runt på stora åkgräsklippare och klipper gräs som är så kort att man inte ser skillnad mellan före- och efter. (Se lästips “Nu jävlar är det klippt”)
Så mina (onda) aningar besannades. Det var för att man inte hunnit med att klippa som blommorna fick en chans att titta upp en kort stund.
För hade man haft som avsikt att gynna blommor och bin hade man väntat med att klippa till dess blommorna blommat ut och börjat fröa av sig.
Rolf Waltersson
Lästips:
Rädda Bina! Så Kan Du Hjälpa Pollinatörerna – WWF.se
En gräslig historia – eFOLKET. 12 juni 2020
Nu jävlar är det klippt – eFOLKET. 2 september 2020
Pollinering: Livsviktig men hotad ekosystemtjänst – Naturskyddsföreningen
