en Folklig, Lokal och Kosmopolitisk Eskilstuna-Tidning
Det är för sent att fylla år
nu fyller jag bara mitt rymliga samvete
med obsceniteter
med sådant som aldrig fick plats
när jag försökte anpassa mig
jag blir allt yngre
och våghalsigare
sjunger för full hals
med min spruckna röst.
Det är för sent att gå och lägga sig
jag riskerar att missa stjärnorna
som blinkar förföriskt… Läs mer “För sent”
Man måste förstå mig
när jag argt vecklar ut
min argumentation
mot de ohörande.
Man måste förstå mig
när min bägare rinner över
då jag har ovedersägliga fakta
på hennes otrohet.
Man måste förstå
att anfall är bästa försvar
när mitt land blivit inringat
av fientliga baser.
Man snuddar vid tanken
men släpper den lika fort
att mod … Läs mer “Mod”
De sårande orden
smattrar på mitt paraply
litet hål i väven
ett ord
en projektil
som når fram
och in.
Jag vet att det egentligen
inte handlar om mig
utan om din inre tryckkokare
den hjälper jag dig gärna med
på något annat sätt.
—Lena Staaf… Läs mer “Projektiler”
Tänk ändå
vad mycket det finns
att reta sig på
kriminella eller de som är alltför snälla
blåljus och blåsljud
ofördelat och förfördelat
kärnverksamhet och kärnkraftverk
uppvärmning och avtändning
avlösning och avslag
tandlossning och utelåsning
ansvar och obesvar
ensamhet
och det vi inte kan eller vet.
Hur ska man förmå
sig till att förstå
att det är du … Läs mer “Reta sig”
Vi tror att vi själva styr våra liv
men vi drabbas av hagel
och skäggstubb som tagel
miljoner mutationer
oläsliga inskriptioner
solförmörkelse
och stjärnor som faller
och ilska som leder
till hårda kravaller.
Frontalkrock, granatchock
horbock och ljumskbrock
fördomar och svordomar
gåtfulla spådomar
kärleksbrist och vårdnadtvist
och kappvändande opportunist.
Du människa, inse din litenhet
och att du alltför … Läs mer “Gåtfullhet”
Manfred och Frida
lever i sämja
bygger upp sin stad
och sina liv
och vill tilliten främja
Manfred höjer aldrig handen
hårt mot Fridas kind
och blicken hans är mild
som en ljuvlig västanvind
I Manfreds och Fridas stad
råder demokratiskt skick
någorlunda rättvist
alla del av kakan fick
jobbar effektivt
fast i mänsklig arbetstakt
med kollektivavtal
och … Läs mer “Manfred och Frida”
Knäpp upp, släpp loss, slappna av
sjöng Povel Ramel i en refräng
men hur ska det gå till
när man nu är så spänd som en sträng.
När man knappt får upp knapparna
från sitt tillknäppta jag
när man inte klarar av att ge sig hän
ens en strålande försommardag.
Jag tänker på det knapplösa knullet
om det … Läs mer “Knäppt”
Jag vill bara känna igen
symbolerna på min smartphone
som jag vägrar att byta ut
vägen som jag har kört tidigare
innan de enkelriktade den
hyllan i affären där de alltid lagt pastan
ända tills nyss.
Jag vill bara känna igen
ditt ansikte där förvåning
glädje och ilska
var så lätta att avläsa.
Jag vill att du ska … Läs mer “Känna igen”
När despoten försöker
förstå sitt folk
det brokiga och bråkiga
gör han sig till tolk
för dem som inte törs protestera.
Han blickar inåt
på sin egen sotiga själ
där kartan brer ut sig
som han tror, för människors väl
land som ska i storhet förmeras.
När despoten pungslår sitt folk
suger ut dem för egen vinning
får … Läs mer “Despoten”
När butiksdöden härjar i Eskilstuna Centrum går Stockholms Stadsmission emot strömmen och har öppnat en stor second hand-butik på Kungsgatan 22.
Nästan 500 kvadratmeter med kläder, böcker husgeråd med mera. Då Stadsmissionens second hand-butik i återbruksgallerian ReTuna har fokus på möbler och större prylar så är det här ett bra komplement.
Det går också att lämna … Läs mer “Ny second hand-butik i centrum”
